Fansen förtjänar en framgång
Malmö Redhawks har haft en tung säsong där det mesta har handlat om det förgångna. Ekonomiska problem och utdragna rättsliga aktiviteter har präglat säsongen. Rent sportsligt klaffade det riktigt aldrig, förutom under en månad av säsongen. Trots en niondeplats slöt hemmapubliken upp, och trots att årets ishockeysäsong ännu inte är slut för flera lag, tippar jag hur det går nästa säsong.
Sedan Malmö Redhawks åkte ned i HockeyAllsvenskan för sex år sedan har jag, inför varje säsong, hävdat att de återigen kommer att gå upp till Elitserien. Som bekant har inte utgången varit sådan, och jag antar att man kan titulera mig världens sämsta tippare. Visserligen trodde jag inte riktigt på det inför kommande säsong, men jag kunde självklart inte vika från min obönhörliga tro på mitt lag. Således skrev jag det även inför årets säsong, med vetskapen om att jag med all sannolikhet skulle få äta upp mina ord.
Årets säsong kan man nästan säga började där den förra slutade. Direkt uppdagades det att finansiären Hugo Stenbeck hade för avsikt att lämna klubben och hot om konkurs och stämningsansökningar hit och dit blev vardagsmat för Malmö Redhawks intressenter.
Patrik Sylvegård kom in i klubben och axlade på VD- och sportchefsrollen och påbörjade omedelbart en städning av dyra kontrakt och täppte till pengaläckande utrymmen i klubben. Tack vare konkurshotet kunde han inte på allvar börja bygga ett lag förrän i mitten av sommaren, då i stort sett alla lag sedan länge hade fulla trupper.
Därmed blev inte Malmö Redhawks konkurrenskraftigare än den niondeplats som inte ser vacker ut för klubbens del i avläsandet av sluttabellen för säsongen 2012/2013. Laget bestod av flera unga spelare, med hög potential, som alla hade en gemensam nämnare. Mycket höga toppar, men väldigt djupa dalar.
I november månad fick supportrarna all anledning att hoppas på en lång och intressant säsong. Redhawks förlorade inte en enda match denna månad. Det få insåg då var att samtliga spelare i laget befann sig på sin högstanivå, för att sedan dala. I januari förlorade man åtta raka matcher.
Säsongen tog således slut efter grundserien och huvudtränaren Ulf Taavola fick självklart inte förlängt förtroende, utan till nästa säsong kommer en ännu inte utsedd tränare att ta över laget. De unga spelarna kommer att utvecklas ytterligare några procent över sommaren, och med möjligheten att redan nu värva spetsspelare så är jag övertygad om att det kommer att stå ett riktigt bra lag på Malmö Arenas is nästa år.
Malmö Redhawks har oerhört hängivna fans, och trots att laget alltså slutade på en niondeplats hade man nästbäst publiksnitt i hela serien. De är verkligen värda en framgång, nu efter snart sju svåra år.
Jag tror på Malmö Redhawks, och det lär jag alltid göra. Avslutningen på denna text är lika självklar som den varit de senaste sex åren:
Nästa år. Då går Malmö Redhawks upp!
Fortfarande omöjligt uppdrag
Redhawks spelade kort efter Västerås-matchen mot Almtuna. Man var det betydligt bättre laget i framför allt den andra perioden, där man definitivt hade kunnat döda matchen. I stället spelade man katastrofuselt sista 20 och förlorade matchen.
Trots det lyckades man gå och vinna uppe i Karlskoga. Mycket märkligt. Därefter följde Oskarshamn upp med att förlora mot tabelljumbon Karlskrona med 6-4. Chansen lever således för Redhawks, men Oskarshamn måste förlora minst två av tre matcher samtidigt som Redhawks går fläckfria.
Alltid lika surt att göra sådana här konstateranden i efterhand, men säg att Redhawks hållt ut den där sista minuten i Stockholm, fått med sig alla tre poäng mot Djurgården, och dessutom inte vikt ner sig i sista perioden mot Almtuna. Då hade man haft playoffplatsen i egna händer nu med tre omgångar kvar. I stället skall man sitta och hoppas på att Oskarshamn tappar sex poäng mot Almtuna, Asplöven och Tingsryd.
Det är förvisso inte helt otänkbart, både Almtuna och Tingsryd slåss för sin överlevnad, och Oskarshamn förlorade trots allt mot Karlskrona. Men man skall absolut inte försöka sig på att se detta scenario som ett läge där Redhawks har fördel. Så är det absolut inte, utan gör Oskarshamn sitt jobb så klarar man det här. En okej poängskörd mot de tre lagen är för Oskarshamn sju poäng.
Redhawks tvingas lita till att Oskarshamns-spelarna har lite frågetecken i skallen efter att ha tappat 2-0 till 4-6 mot tabelljumbon.
Chanslösa mot Västerås
Redhawks hade absolut ingenting att hämta i Västerås. Från pressläktaren såg Redhawks håglösa och chanslösa ut från absolut första start. Man skänkte initiativet till Västerås från start, medvetet eller omedvetet, hemmalaget tackade och tog emot och gav inte Redhawks skuggan av en chans att komma tillbaka.
Jag måste faktiskt säga att det känns riktigt svagt av laget att inte visa mer vilja i en sådan match som betyder så mycket. Nu står man här med fem matcher kvar, och även om det skulle bli segrar i allihopa är det inte säkert att det räcker för playoff. Snacka om att ha satt sig i skiten.
Redhawks har sin absolut sista chans i kväll vågar jag påstå. Almtuna borta. Ett Almtuna som har gått ännu svagare än vad Redhawks har gjort på sistone. På de senaste fjorton matcherna har de tagit blott åtta poäng. Vinner man inte i kväll så är det god natt för säsongen.
Samtidigt har Oskarshamn sin svåraste match idag av de motståndarna man har kvar. Örebro hemma. Skulle de vinna den så är det i stort sett bara att gratulera dem till playoff.
Det krävs ett nytt november
Malmö Redhawks har sex poäng upp till Oskarshamn som för tillfället innehar den fjärde och sista playoff-platsen. Med sex matcher kvar innebär det att man i snitt måste hämta in en poäng per omgång mot Oskarshamn för att säsongen skall leva vidare. Omöjligt uppdrag? Nej. Är mission accomplished ett troligt scenario? Nej.
Att Oskarshamn dessutom har avverkat sina svåraste matcher på förhand och tagit fem poäng av sex möjliga mot Karlskoga och Leksand gör inte heller utgångsläget för Redhawks bättre. Jag hade absolut inte trott att Oskarshamn skulle nå den poängskörden mot de två lagen, men tyvärr blev det nu så.
Skall drömmen om playoff leva vidare måste Redhawks definitivt ta poäng i morgon. Ett räcker nog inte, utan två eller tre behövs. Allra helst tre, vid två är man tillbaka på samma ruta som innan denna omgången. Tar man tre poäng knaprar man in ett poäng på Oskarshamn. Tre poäng och det är tre pinnar upp, och Oskarshamn har Örebro hemma i nästa omgång.
Det är väl också det enda Redhawks kan hysa lite hopp för, att Örebro kniper trean där den tjugonde. Annars har Oskarshamn Karlskrona, Almtuna, Asplöven och Tingsryd kvar. Förvisso spelar Almtuna för sin överlevnad, men nej, de bör verkligen klara resten med fler poäng än Redhawks som har Västerås, Almtuna, Karlskoga, Södertälje, Troja och Leksand kvar.
Det är troligt att Oskarshamn tappar tre eller till och med fler poäng under de kommande omgångarna. Det är dock inte lika troligt att Redhawks tar igen dessa poäng i och med de motståndare man har kvar.
För att nå playoff krävs det att perioden 18/2-2/3 blir ett nytt november för Redhawks.
DIF borta och TAIF hemma
Jag skall erkänna att anledningen till att jag inte skrev efter matchen mot Djurgården var att jag var så fruktansvärt arg och besviken att det helt enkelt inte hade blivit ett seriöst inlägg utan mest en kavalkad av kritik mot allt och alla. Nu har jag dock sansat mig lite och kan därför summera den matchen lite kort.
Malmö Redhawks gjorde egentligen en perfekt bortamatch mot Djurgården. Man visste på förhand att Djurgården med all sannolikhet skulle gå ut hårt, och därför lade man sig på försvaret, gav medvetet motståndarna initiativet i matchen och uppnådde maximal effektivitet. Djurgården sköt tre gånger fler skott än Redhawks. Pontus Sjögren släppte in fem mål under ordinarie tid men nådde trots det en räddningsprocent på över 90.
Att tappa 2-5 till 5-5 för att därefter förlora på straffar till 6-5 var naturligtvis frustrerande. Leder man med tre mål med mindre cirka tio minuter kvar så skall man inte få tappa. Att man sedan var ungefär 40 sekunder ifrån tre poäng, som hade inneburit att Redhawks suttit i förarsätet vad gäller playoff-racet, gör det hela ännu värre.
Nu i efterhand kan jag dock vara hyfsat nöjd med ett poäng. Om jag på förhand hade blivit erbjuden att ta ett poäng borta mot Djurgården hade jag inte tvekat en sekund.
I kväll var det ny match mot Tingsryd. Matchen var ytterligare av måste-karaktär och Redhawks levde väl resultatmässigt upp till förväntningarna. 5-2 stannade siffrorna vid, och bortsett från den första perioden som var rent ut sagt dålig från båda lagen, så kontrollerade Redhawks händelserna. Spelmässigt var det dock inte lika imponerande.
Framförallt inte i powerplay. Passningsspelet var stundtals undermåligt när de enklaste passningarna kom i knähöjd, och att varje spelare skall behöva en eller två sekunder för att ta emot pucken håller inte i ett powerplay där nyckeln alltid är fart för att dra i sönder motståndarnas box. Tar det för lång tid hinner antingen motståndarna täcka av skottvinklarna eller jaga ur pucken ur zon, vilket hände idag.
Redhawks är nu en poäng ifrån playoff. I morgon möter Oskarshamn, som ligger före Redhawks, BIK Karlskoga hemma. Poängtapp för Oskarshamn i den matchen är inte alls otänkbart. Därefter har de, samtidigt som Redhawks möter Västerås borta, Leksand borta.
Det är således inget hopplöst scenario som väntar Redhawks, och i bästa fall kan man passera Oskarshamn redan på måndag. Men då räcker inte det vi fick se av Redhawks i kväll.
I kväll var det ny match mot Tingsryd. Matchen var ytterligare av måste-karaktär och Redhawks levde väl resultatmässigt upp till förväntningarna. 5-2 stannade siffrorna vid, och bortsett från den första perioden som var rent ut sagt dålig från båda lagen, så kontrollerade Redhawks händelserna. Spelmässigt var det dock inte lika imponerande.
Framförallt inte i powerplay. Passningsspelet var stundtals undermåligt när de enklaste passningarna kom i knähöjd, och att varje spelare skall behöva en eller två sekunder för att ta emot pucken håller inte i ett powerplay där nyckeln alltid är fart för att dra i sönder motståndarnas box. Tar det för lång tid hinner antingen motståndarna täcka av skottvinklarna eller jaga ur pucken ur zon, vilket hände idag.
Redhawks är nu en poäng ifrån playoff. I morgon möter Oskarshamn, som ligger före Redhawks, BIK Karlskoga hemma. Poängtapp för Oskarshamn i den matchen är inte alls otänkbart. Därefter har de, samtidigt som Redhawks möter Västerås borta, Leksand borta.
Det är således inget hopplöst scenario som väntar Redhawks, och i bästa fall kan man passera Oskarshamn redan på måndag. Men då räcker inte det vi fick se av Redhawks i kväll.
Redhawks grep sista halmstrået
I lördags var det Hockeyns Dag, vilket innebar fritt inträde för alla besökare och Malmö Redhawks absolut sista chans att haka på playoff-racet. Det gjorde man efter en ordentlig målkavalkad och resultatet stannade vid 8-2 mot Asplöven.
Resultatet tycker jag i och för sig inte är helt talande för matchbilder. Redhawks spelade ganska jämt med Asplöven under första perioden, och det kändes som att det skulle kunna bli ett nionde magplask. I stället fick man hål på Asplöven och då släppte också de spänningar jag antar att spelarna haft.
I skrivande stund ligger Oskarshamn under mot Djurgården och Mora har förlorat mot Västerås. Det innebär att Redhawks för tillfället har fem poäng upp till Oskarshamn på den fjärde och sista playoffplatsen. För att Redhawks skall tangera förra årets 81 poäng, vilket innebar just den sista playoffplatsen, krävs ytterligare 18 poäng på de avslutande åtta matcherna, vilket är ett poängsnitt på fruktansvärda 2,25. För tillfället ligger detta snitt vid 1,4 så ni förstår vilken oerhörd förbättring som krävs.
I skrivande stund ligger Oskarshamn under mot Djurgården och Mora har förlorat mot Västerås. Det innebär att Redhawks för tillfället har fem poäng upp till Oskarshamn på den fjärde och sista playoffplatsen. För att Redhawks skall tangera förra årets 81 poäng, vilket innebar just den sista playoffplatsen, krävs ytterligare 18 poäng på de avslutande åtta matcherna, vilket är ett poängsnitt på fruktansvärda 2,25. För tillfället ligger detta snitt vid 1,4 så ni förstår vilken oerhörd förbättring som krävs.
18 poäng kan översättas till sex segrar och två förluster. Extremt galet, och det känns väl i nuläget inte helt tänkbart. Men det återstår att se. Man måste också komma ihåg att bara för att man tar dessa 18 poängen så är det inte säkert att man tar sig till playoff, det beror också på hur övriga lag spelar. Nästa match är mot Djurgården borta om en dryg vecka, och att ta poäng i den matchen är inte alls enkelt.
Nu har ni förutsättningarna för kommande månad. Var så säkra på att laget har det också. Nu återstår det bara att se hur långt det räcker.
Ny tam insats - ny förlust
Sjätte raka förlusten. Det ser inte alls bra ut. 0-3-förlust mot Mora borta. Redhawks gör okej ifrån sig under den första perioden, men totalt sett så gör man ytterligare en riktigt tam insats vilket inte räcker för poäng. Förmodligen är playoff-chansen nu borta. Hur ont det än gör att säga det.
Axel Brage kommer in och gör det helt okej. Det är framförallt försvarsspelet som har havererat totalt, vilket också leder till att utrymmet för anfallsspel blir minimalt. Man börjar bygga ett lag bakifrån säger man, och det är väldigt tydligt i Malmö Redhawks för tillfället. Mora kunde väldigt enkelt behålla puck och tryck mot Redhawks kasse. Då begränsas anfallsspelet.
Om Redhawks skall ha någon som helst chans på playoff så gäller det att börja rada upp segrar. Inte bara en och därefter följa upp med en förlust. Ett par tre-fyra segrar på rad måste till nu. Poängtapp i nästa match mot Karlskrona och det är definitivt kört.
Axel Brage kommer in och gör det helt okej. Det är framförallt försvarsspelet som har havererat totalt, vilket också leder till att utrymmet för anfallsspel blir minimalt. Man börjar bygga ett lag bakifrån säger man, och det är väldigt tydligt i Malmö Redhawks för tillfället. Mora kunde väldigt enkelt behålla puck och tryck mot Redhawks kasse. Då begränsas anfallsspelet.
Om Redhawks skall ha någon som helst chans på playoff så gäller det att börja rada upp segrar. Inte bara en och därefter följa upp med en förlust. Ett par tre-fyra segrar på rad måste till nu. Poängtapp i nästa match mot Karlskrona och det är definitivt kört.
Fem raka förluster
Förlusten mot Leksand var tung för Redhawks, är jag övertygad om. Man gjorde en fin kämpainsats mot ett tamt Leksand. Ramträffarna stod dock i vägen, och gör man endast ett mål så tar man sällan poäng. Tyvärr.
Malmö Redhawks hade inte förlorat fem raka matcher sedan 2006, då i Elitserien. I kväll var det dags igen. Efter att ett katastrofalt dåligt Redhawks visade upp noll inställning och noll hjärta så förlorade man den hyperviktiga matchen mot Örebro med 2-5.
Ett så pass ungt lag som Redhawks har, som är inne i en förlusttrend. Det är vad vi har. För orutinerade killar har jag full förståelse för att det är lätt att bli mentalt knäckt. Självklart hjälper det inte att ha 0-2 i baken efter knappa minuten spelad då. Efter riktigt dåligt uppträdande i egen zon släppte man alltså in två mål på 47 sekunder. Bedrövligt.
Därefter gör Pontus Sjögren en halvtaskig insats på 0-3-målet genom att alldeles för enkelt gå på en skottfint. Axel Brage blir därefter inbytt och får helt klart godkänt. Frågan är vem som får stå i den ännu viktigare matchen mot Mora på lördag? Sjögren har en högre lägstanivå än Brage. Men för tillfället vetetusan om inte Brage är hetare.
André Burakovsky gör ett oerhört vackert mål. Dribblar skjortan av en motspelare på egen blå, för upp pucken i offensiv zon och snärtar in den i burgaveln. Han har blivit bättre och bättre de senaste matcherna. För att hitta något positivt i den senaste trenden...
Mora borta på lördag.Redhawks har tre poäng upp till Örebro och fyra poäng upp till Mora (som har en match mer spelad). Vinner Redhawks inte den matchen är jag rädd att det är kört. Det blir för långt upp då.
Tre raka torsk ser inte alls bra ut
Med Malmö Redhawks lag i år har man blivit ganska bortskämd med att se ett ständigt kämpande lag som inte viker ned sig, och som alltid presterar sin maxkapacitet. Med blandad utgång förvisso, men trots allt ett lag som aldrig ger upp.
På senare tid tycker jag inte riktigt man har kunnat känna igen laget i det. I den senaste matchen mot Troja/Ljungby hemma uppträdde man slarvigt i egen zon vilket ledde till två baklängesmål. Och trots fyra ramträffar så satt endast en puck i kassen framåt. Rasmus Andersson, laget största backtalang, inblandad i bägge målen bakåt. Jag ifrågasatte att tränarnas drag att kasta in honom i en förstakedja när han kom tillbaka direkt från skada, och han såg faktiskt inte bra ut.
Innan dess var det Södertälje borta, där man också endast lyckades producera ett mål framåt, som Redhawks besegrades av. Även där anser jag att Redhawks var värda poäng, trots stort SSK-övertag den första perioden. Men gör man bara ett mål framåt får man sällan med sig poäng.
Likadant hemma mot Karlskoga. Ett ynka mål framåt och tre i baken. Här anser jag dock inte att Redhawks var värda poäng, för det var en svag insats mot ett betydligt bättre lag. Det märks att Karlskoga har blivit ett riktigt bra lag på senare tid, då de inte enbart spelar den grishockey som de faktiskt är kända för. Det kan bli ett riktigt tufft lag att möta i Kvalserien för Elitserie-lagen.
Likadant hemma mot Karlskoga. Ett ynka mål framåt och tre i baken. Här anser jag dock inte att Redhawks var värda poäng, för det var en svag insats mot ett betydligt bättre lag. Det märks att Karlskoga har blivit ett riktigt bra lag på senare tid, då de inte enbart spelar den grishockey som de faktiskt är kända för. Det kan bli ett riktigt tufft lag att möta i Kvalserien för Elitserie-lagen.
Leksand hemma i morgon. Ett möte som förr innebar fullt hus, men då Rögle var nere och vände i HockeyAllsvenskan så blev det den stora publikmagneten under säsongerna. Sedan dess har Leksand-Malmö-mötena inte riktigt känts lika heta. Redhawks möter ett Leksand som jag håller som seriens absolut bästa lag. Noll poäng i morgon och Örebro ges chansen att gå förbi Redhawks och förpassa dem till en åttonde plats. Det hade också inneburit fyra raka förluster, varav tre på hemmaplan. Ett scenario som i princip är mardrömslikt.
Almtuna hade inget att hämta
Malmö Redhawks besegrade denna lördagseftermiddag Almtuna med 4-1. En helt rättvis seger där Redhawks faktiskt var betydligt bättre än vad Almtuna var. En liten ljusning går att ses i powerplay-tunneln, och det var även det som låg till grund för kvällens seger.
Det kunde dock ha slutat annorlunda. Redhawks var inte vakna överhuvudtaget vid nedsläpp och Almtunas Fredrik Vestberg kunde snärta upp 0-1 bakom en chanslös Pontus Sjögren efter blott tio sekunders spel. Tidigare under säsongen hade detta förmodligen knäckt laget, men man började om direkt från nedsläpp och jobbade sig in i matchen. Jag tror dock att Mattias Perssons snygga 1-1 i powerplay efter knappt 14 minuters spel var essentiellt, hade Almtuna fått gå in i periodvila med ledning hade det kunnat sluta annorlunda.
Efter halva andra perioden kunde Nicklas Jadeland ge Redhawks ledningen med 2-1, även det i powerplay. Cirka fyra minuter senare lös André Burakovsky upp en annars ganska andefattig match med ett väldigt vackert 3-1-mål. Han har pucken i skottsektorn, får lite tid på sig och då är han tillräckligt bra för att sätta pucken klockrent i krysset bakom NHL-målvakten Jhonas Enroth. Det är väl just det som är den stora skillnaden mellan J20-spel och allsvenskt spel. Man får lite mindre tid, lite mindre ytor samt att spelarna man möter är starkare. Här fick dock Burra tid på sig att sikta in sig och yta. Då small det.
Hade faktiskt det på känn, efter den första perioden där Burra gjorde riktigt bra ifrån sig. Ulf Taavola sade också på matchens efterföljande presskonferens att det förmodligen var Burras bästa match denna säsong.
Redan på måndag är det ny match mot Karlskoga. Ett Karlskoga som i och med 1-6-förlusten mot Djurgården tappade serieledningen till Leksand. De kommer därför att vara heltaggade i övermorgon och där gäller det definitivt att vara mer vakna än vad man var denna eftermiddag. 0-1 vill man nämligen inte ha emot sig mot ett Karlskoga som är väldigt mycket starkare än vad Almtuna var i kväll.
Starkt med seger mot Västerås
Inför gårdagens match mot Västerås skall jag faktiskt erkänna att jag hade onda aningar. Ett starkt NHL-förstärkt Västerås, även om Mikael Backlund var avstängd, mot ett skadeskjutet Malmö Redhawks trodde jag kunde bli tufft. I stället var det Västerås som såg ut som om man saknade ett par fyra fem spelare, för ingenting fungerade för dem.
Redhawks hade lite flyt, skall man tillägga. Man fick tidigt med sig en 2+2 utvisning, vilken man förvaltade och gjorde 1-0 i. Därefter fick man chans att spela fem mot tre, vilket man också förvaltade. I slutet av första perioden så kontrade man riktigt snyggt in 3-0, och matchen var klar.
Västerås reducerade i den andra perioden. En skum situation där pucken flyger upp i luften och landar i nacken på Pontus Sjögren, och ligger där i flera sekunder utan avblåsning från domaren. När pucken trillade ned kunde Västerås-spelarna jobba in pucken.
Den avslutande perioden var allt annat än publikfriande. Tempot var fruktansvärt lågt, och Redhawks kom undan förvånansvärt billigt genom att endast spela sarg ut och slå icings hela perioden. Västerås var helt ofarliga framåt, och slutresultatet 3-1 kändes rättvist.
I morgon möter Malmö Redhawks Almtuna hemma i Malmö Arena. Efter missräkningarna mot Asplöven och Tingsryd är tre poäng absolut inte säkert. Men helt klart ett måste.
Noll poäng mot Tingsryd
Förlust mot Tingsryd med 6-4 är förstås inte okej någonstans. I denna typ av match måste det bara bli tre poäng, man har inte råd med annat. Tyvärr gjorde inte Redhawks en andraperiod värd namnet, och det var där man förlorade matchen.
På 12 minuter och 54 sekunder så släppte man in de fyra målen. Axel Brage vaktade buren i matchen. Han har gått in och gjort det bra tidigare. I matchen mot Tingsryd tyckte jag inte han fick den hjälp av utespelarna som krävs för att som målvakt imponera. Och givetvis imponerar inte fyra insläppta mål.
Efter att Redhawks gjort tre mål på 7 minuter och 17 sekunder i sista perioden hade Robin Alvarez ett skott i överkanten av ribban under ett numerärt underläge. I samma sekvens hade Redhawks två stycken två mot ett-lägen. Hade något av lägena förvaltats till 6-5 är jag helt övertygad om att en kvittering hade kommit. Tingsryd var riktigt darriga ett tag.
Den andra katastrofalt dåliga perioden till trots så känns det som att laget räddar lite av hedern i och med den tredje perioden. Därför var åtminstone inte jag så besviken som man kanske egentligen borde vara efter förlust mot T
Två poäng mot Djurgården
Djurgården borta är förmodligen av säsongens bortamatch. Malmö Redhawks bärgade två poäng, vilket man absolut bör vara nöjd med. Trots det kände jag ett litet uns av besvikelse, för det kunde ha varit tre. Samtidigt hade det kunnat bli noll också, och därför får man glädjas för poängen ändå.
Det jag stör mig mest på är de billiga målen man släpper till. Det första, där Djurgården gör 1-0, är försvarsagerandet av Jens Olsson inte alls bra. Han släpper sin gubbe helt och hållet, som påpassligt styr in pucken i mål.
Pontus Sjögren hade inte heller en av sina kvällar igår. Två av målen ser inte otagbara ut. Visst måste man ibland ha råd med att släppa in ett eller två skitmål, men det hade man inte igår mot ett effektivt och starkt Djurgården. Tillsammans med individuella misstag var det det som gjorde att det inte blev tre poäng igår.
Det kändes också som att Djurgården på något sätt fick komma tillbaka för enkelt, gång på gång. När Redhawks tog ledningen med 3-2 och 4-3 så kom Djurgården i kapp inom loppet av bara någon minut. Genom det fick Rödhökarna aldrig riktigt chansen att ställa om sitt spel och spela på ledningen.
Domare Ulf Rådbjer gjorde som vanligt ingen bra insats igår heller. Han tog ett patetiskt matchstraff på Philip Hersby på en klockren höfttackling som man i NHL bara hade ryckt på axlarna åt. Visst får man respektera domaren, för det ser otäckt ut när Fredrik Bremberg ligger kvar, men det är för jäkligt rent ut sagt att så fina tacklingar ger utvisning.
Ny match redan i morgon mot Tingsryd. Tre poäng där är ett måste, det finns inget annat.
Halvårsanalys
Kalenderåret har inte nått sitt slut ännu. Däremot har mer än halva grundserien av HockeyAllsvenskan spelats. 31 omgångar närmare bestämt. I morgon besöker Malmö Redhawks Stockholm och Hovet för att ta sig an Djurgården, och jag känner att det är läge att ge mina åsikter och tankar om säsongen så här långt.
Man får helt klart säga att årets upplaga av Redhawks har gjort bättre än godkänt ifrån sig. Man huserar på en femteplats, sju poäng upp till den sista direktplatsen till Kvalserien, och två poäng ned till den sista playoff-platsen. När säsongen går in i sitt slutskede tror jag också att det är just plats 3-7 som kommer att vara mest infekterad, med säkerligen en sju-åtta lag som slåss om de fem platserna.
Med ett hembyggt perspektiv och tunnare plånbok värvade Patrik Sylvegård ihop ett gäng som på papperet inte skrämde särskilt många inför säsongen. Trots en stark trepoängare direkt i säsongsupptakten borta mot Örebro så var det början på en ytterst knackig inledning för laget. I takt med att förlusterna radades upp blev det mer och mer glest mellan åskådarna i Malmö Arena.
När de andra lagen rustade med NHL-spelarna stod vår sportchef på sig och menade att laget skulle få spela ihop sig och börja ta poäng därefter. Trots detta fick han mandat av styrelsen att plocka in spelare från andra sidan Atlanten om han ville.
Under den mest kritiska tiden låg Redhawks inte mer än ett par poäng ovanför strecket till den negativa Kvalserien. Framförallt hade laget oerhört svårt att göra mål och snittade under lång tid under två mål per match, och såvida inte Pontus Sjögren i mål gjorde en prickfri insats så var det i stort sett omöjligt att ta tre poäng.
Det vände dock i och med 10-2-segern hemma mot Asplöven. Man fick rejäl islossning och den i laget som var menad att göra poäng, Mattias Persson, kom igång ordentligt. En fantastisk november-månad gjorde att man seglade i tabellen och hittills i december har det varit ömsom vin ömsom vatten.
Jag tycker att man måste ge ett klart godkänt till laget såhär långt. Ofta är målgörandet ett problem som brukar hålla i sig över en hel säsong. Antingen har man liksom rätt spelare, eller så har man det inte. Redhawks har imponerat på mig genom att lösa detta problem.
Samtidigt får man ge en eloge till Sylvegård som stod på sig och inte började slänga ut spelare och tränare och skapa ännu mer orolighet, bara för att man hade en tung period bakom sig. Å andra sidan så hade han givetvis tvingats till förändringar om läget hade varit likadant idag och man bara hade haft 2-3 poäng ned till det negativa strecket.
Redhawks har nu kammat hem 52 poäng. Vid samma tid förra året hade man 49.
Om man skall prata lite framtidsutsikter så känns det som att Redhawks kommer att kriga om plats 4-7. Sju poäng upp till direktplats är absolut inte oöverkomligt, men trots bra form på sistone så finns det lite för många fläckar för att kunna konkurrera med den absolut toppen. 0 poäng på två bortamatcher mot Asplöven är exempelvis en sådan. Trots att det absolut inte är ett dåligt lag, och att det är en tung resa dit, så är det mot sådana lag poäng måste trilla in.
Skulle Redhawks kriga om något bättre än playoff i februari när det skall avgöras kommer jag att vara mycket nöjd. Då måste de nästkommande månaderna dock vara i stort sett genomgjutna där trepoängarna kommer på löpande band.
Det tror jag blir svårt för årets upplaga av Redhawks. Däremot tror jag att nästkommande säsong kan bli mycket intressant om man behåller majoriteten av årets spelare och kryddar med lite spets.
Seger mot Oskarshamn - förlust mot Asplöven
Under matchen mot Oskarshamn gjorde Redhawks återigen ett starkt intryck på mig genom att ta tre poäng utan att imponera. Det kan vara en av de viktigaste egenskaperna hos ett lag, att ligga på 80-90% av sin kapacitet och ändå vinna. För att ligga på max varje kväll går inte. Då är det starkt att ändå kunna besegra ett så pass starkt lag som Oskarshamn.
Däremot är det inte lika starkt att ta 0 poäng under en säsong uppe i Haparanda. Båda matcherna däruppe är nu avklarade, och Redhawks har gått lottlösa bägge gångerna. Lucas Sandström, den före detta Rödhöken, har gjort det matchavgörande målet båda matcherna.
Redhawks gjorde ingen bra match överhuvudtaget, trots det såg man ut att gå mot poäng. Man ledde med 1-0 en bra bit in i tredje perioden. Man tog dock alldeles för många utvisningar. Efter kvitteringen, då Robin Alvarez satt på botbänken under 2+2 för hög klubba så small det till i Pontus Sjögrens kryss och där var matchen körd. Trots att en del av utvisningarna på framförallt Redhawks var diskutabla så kan man absolut inte beskylla domaren för hela förlusten. Den långa resan såg ut att sitta i benen för bortalaget.
Just matcherna i Haparanda bör man tänka över nästa säsong. I stället för att först flyga till Stockholm, därefter till Luleå för att sedan bussa resterande bit samma dag som matchen känns det smartare att göra denna resa dagen innan. Nu hade man i och för sig match två dagar innan matchen mot Asplöven, men det känns ändå smartare att offra en träning i Malmö för att komma upp och ha en natts sömn och pigga ben innan Asplöven.
Nu är det julledigt för Redhawks innan säsongen går in i sin absolut mest matchtäta period. Det är nu man måste plocka poäng i stort sett i varje match för att inte tappa mark i tabellen. Något som oroar är att powerplay-spelet har havererat och det går på tok för långsamt i den spelformen. Det måste lösas omedelbart. En stark målvakt och bra special teams-spel är de saker jag anser är absolut viktigast i ishockey.
Två Stockholms-matcher väntar nu Redhawks. Först Djurgården borta, därefter Södertälje borta. Det är två mycket tuffa matcher, men minst tre poäng måste nästan tas tycker jag. Motståndarna är två av seriens bästa och det kan lika gärna bli noll poäng. Men varje poäng som kammas nu kommer att bli viktigt när tabellen skall slutsummeras. Därför får ingenting skänkas bort.
Förra året skilde ett par plusmål mellan Redhawks och Rögle när den sista Kvalserie-platsen delades ut. En sådan situation vill jag inte hamna i igen.
Moralhöjare efter seger mot Karlskrona!
Precis hemkommen efter säsongens första bortamatch. Nåja, om man räknar bort försäsongen, vilket man väl får göra. Kvällens seger tror jag kan ha varit mycket viktig inför framtiden. Redhawks hade en nästintill perfekt november månad, och därefter kom två raka torsk, i och för sig mot kvalificerat motstånd. Att gå in för ett drygt en veckas långt uppehåll med tre raka torsk hade inte alls varit optimalt för självförtroendet.
I och med kvällens match så passerade man även Mora som lite oväntat åkte på däng mot Oskarshamn. Skönt att se att även de tappar poäng.
Matchen präglades av fruktansvärt många utvisningar, och domarens konsekvens var obefintlig. Det som innebar en tvåa i en situation var inte någonting i nästa. Samtidigt åkte båda lagen på många tveksamma utvisningar, där Redhawks trots allt drabbades hårdast. Ulf Taavola, Mats Lusth och Patrik Sylvegård var inte nöjda med domarinsatsen, och jag förstår dem.
Psykologiskt viktigt att Redhawks tar tre poäng trots att man tappar ledning hela tre gånger. När Roger Ohlsson gör fjärde målet med knappt fem minuter kvar så lyckas dock inte Karlskrona komma tillbaka. I stället dödar han även matchen cirka tre minuter senare med femte målet.
Kvällens bästa kedja var utan tvekan tidigare nämnda Ohlsson tillsammans med Frederik Storm och Henrik Hetta. De är som ett gäng bulldozers och när alla tre forecheckar tillsammans så frambringar de total panik i motståndarlaget. Kul att se, då det är precis den typen av spel de skall spela - och som även ger utdelning i kväll.
Totalt tio utvisningar åkte Malmö Redhawks på i kväll, varav en dubbelutvisning på Tomas Kollar. En mycket tveksam sådan. Det är alltså en hel periods spel i numerärt underläge. Starkt att enbart släppa in två mål där trots allt.
Redhawks fick även en del lägen i numerärt överläge i kväll. Det har inte riktigt klickat de senaste matcherna i den spelformen, och tränarna har varit inne på att det kan vara att de andra lagen har börjat läsa deras spel nu sedan det har börjat gå så bra. Uffe sade även på presskonferensen att detta är något man kommer att titta på under det uppehåll som nu blir.
Fyra av nio möjliga poäng denna veckan. Hade Malmö Redhawks knipit minst en poäng till, förslagsvis mot Örebro, så hade det sett något bättre ut.
Efter åtta raka med poäng - två torsk
Åtta raka matcher med poäng i november. Två raka förluster i december. Anledning till panik igen? Svar nej. Utan att ha sett kvällens match, tog lite ledigt från hockeytittandet i kväll, så bedömer jag det mesta från onsdagens match mot Örebro. Där spelade Redhawks inte dåligt, men räckte på grund av individuella misstag helt enkelt inte till.
Kan anta att det har sett ungefär liknande ut i kväll. Dessutom drog man på sig två straffslag. Anze Kopitar missade sin. Bobby Ryan satte sin. Det innebar kvitteringen till 2-2, efter att Redhawks vänt 1-0 till Mora till 1-2 i den andra perioden. Lite surt att enbart få med sig en poäng efter att ha lett inför sista.
Som sagt. Jag ser absolut ingen anledning till panik. Av två skäl egentligen. Spelet fungerade i onsdags bra, och det såg inte dåligt ut på något sätt. Det räckte bara inte till. Och så är det ibland. Skäl nummer två har med förra säsongen att göra. Givetvis jämför man ofta en säsongs resultat mot den förra. Trots alla segrar på senare tid så låg årets Redhawks ett par poäng efter förra årets Redhawks efter 26 spelade matchen. Man måste dock minnas att det var under december förra året som det riktigt fastnade i lagmaskineriet för Linus Klasen och company.
Därför tror jag att vi för stunden kan ta bort fingrarna från krisrubriksskrivandet. Mer än så här blir det inte i kväll, på grund av att jag inte såg matchen. På återseende på söndag då Malmö Redhawks gästar Karlskrona borta. Det blir för övrigt min första bortamatch på plats i år.
Mycket meriterande seger mot Leksand
Under matchen mot Troja så diskuterade jag med bänkkamraterna runt min plats på Malmö Arena, och samtliga konstaterade att alla poäng man lyckades knipa i matchen mot Leksand skulle vara en bonus. Leksand borta är en budgeterad nolla, så är det bara.
Chansen att ta poäng kändes inte heller så stor med tanke på att Leksand toppar tabellen, och att Redhawks historiskt sett har haft oerhört svårt att skrämma bort det Leksand-spöke som infunnit sig för Malmö Redhawks under 00-talet.
Redhawks tog alla tre poängen, och vann med 4-2. Ulf Taavola var inne på det ett par gånger, både då Viasat sände inifrån Redhawks omklädningsrum men även på Viasats presskonferens: hans lag fick målen i de kritiska och avgörande lägena igår.
Ta bara 0-1. Det kommer till i slutet av första perioden, och det har varit ganska jämnt lagen emellan. Då lyckas Jens Olsson sno åt sig pucken, backhandpassa den till Sebastian Meijer som rundade Leksands-keepern och lade in pucken liggandes i luften efter att blivit ordentligt trippad. Givetvis ett psykologiskt viktigt mål i slutet av första, som man kan bygga vidare på.
Därefter gjorde man 2-0 precis efter att man får ett (felaktigt) bortdömt mål. Och när reduceringen till 1-2 kommer, så gör Nicklas Jadeland 1-3 fem minuter från andra periodens slut.
Slutresultatet blev alltså 4-2. Inte heller jag trodde att poäng var en realistisk möjlighet uppe i Leksand. Det visar dock på den kvalitet som uppenbarligen finns i Malmö Redhawks i år. Man har nu slagit tillbaka Västerås på bortaplan, Örebro på bortaplan, Leksand på bortaplan och Södertälje hemma. Samtliga topplag.
Viktigt också att det inte bara är en eller ett par spelare som producerar och bär laget. Alla kedjor har spelare som kan sätta den avgörande passningen eller ta avslutet som innebär mål, och försvaret tycker jag ser riktigt bra ut på sistone. Man fortsätter att hålla motståndarna borta från den defensiva zonens kritiska ytor. Därmed får Pontus Sjögren det lättare att mota puckarna.
Vill man uttrycka sig korrekt så kan man konstatera att tre poäng borta mot ett serieledande Leksand är en mycket stark prestation. Men i detta fall så väljer jag att skänka ordet till Mats Lusth:
- Det finns inga bättre segrar än att komma till det här jävla skithålet och åka härifrån.
Segertåget rullar vidare
Innan pucknedsläpp idag så spelades "Hej här kommer segertåget" i Arena-högtalarna. Lagom kaxigt. I och med dagens insats så får man anledning att spela den även inför nästa hemmamatch. Sjunde raka segern hemma, och åttonde raka matchen med poäng innebar 7-3-segern mot Troja.
Malmö Redhawks danska spelare grundlade segern. Tre av de sju målen gjordes av danskar, och totalt stod danskkvartetten för sex poäng. Philip Hersby och Stefan Lassen får dela på matchens snyggaste mål-utnämningen. Jag kan nämligen inte bestämma mig för vilket av målen som är snyggast. Hersby kommer in från utvisningsbåset och snärtar mycket vackert in Redhawks andra mål. Lassens mål byggs upp av en underbar klapp klapp-kontring och avslutas med skott från Lassen.
Totalt 19-38 i skott i Trojas favör. Trojas tränare var irriterad på presskonferensen och ansåg att man var minst lika bra som Redhawks. Håller delvis med. När man reducerade till 2-4 var Redhawks ordentligt i brygga, och 5-2-målet kan vara nyckeln till kvällens seger. Jag tycker dock att Redhawks försvarare styrspelar oerhört bra i egen zon och täcker rätt ytor på isen så att Trojas anfallare får ta skott ur sämre vinklar och lägen. Precis som jag ansåg att man gjorde mot Södertälje.
5 529 på läktaren. Inte tillräckligt bra. Det är på tiden att Malmö-publiken återvänder till Arenan nu. Det har laget faktiskt förtjänat.
Leksand borta på fredag. Trots att Rödhökarna nu lyfts fram av sin fina svit så tror jag att det blir oerhört tufft att ta poäng däruppe. Trots att dalmasarna inte har några NHL-spelare så är man ett av ligans absolut bästa lag och man leder också serien. Målsättningen får vara en pinne där, tycker jag.
I och med fyramålssegern behöll man Mora bakom sig. Dessutom passerade man Örebro. Vem hade kunnat ana det för en dryg månad sedan?
Fortsatt Hetta kring Malmö Redhawks
Igår spelades en av de bästa matcherna jag har sett hittills denna säsongen i Malmö Arena. Inför matchen hade jag på känn att det skulle bli en riktigt tuff match, men såg trots det en klar poängchans för Malmö Redhawks. Samtidigt var jag orolig att publiken, som äntligen strömmade till igår, skulle få se en förlust, och därmed fly Arenan igen.
För det är nästan det jag är allra mest nöjd över med gårdagens 5-0-seger över Södertälje. Publiken hittade äntligen tillbaka till Arenan, drygt 6 000 sålda biljetter. Många gånger tidigare när Redhawks lyckats locka tillbaka publiken så har man åkt på däng. Det hände åtskilliga gånger förra säsongen. Igår tog man vara på stödet man fick, och besegrade Södertälje.
Henrik Hetta gjorde två riktigt snygga mål, det första med en pärla rakt upp i krysset efter att ha transporterat pucken från egen blålinje, och det andra där han har hela Södertälje-laget mot sig, men lyckas hålla pucken och trä in den i mål.
Jag gillade verkligen försvarsspelet igår också. Man styrde Södertälje-spelarna till ofarliga ytor på planen, så att när de väl lyckades få iväg avslut så kunde Pontus Sjögren ganska lugnt och behagligt parera. Riktigt bra!
Rasmus Andersson skottfintar ut målvakten, lägger över pucken till Lukas Ericsson som bara har att sopa in pucken på det fjärde målet. Hockeygodis.
Troja/Ljungby hemma på onsdag. Tre poäng där och saker och ting börjar se riktigt bra ut. Det svänger dock snabbt med trepoängssystemet, vilket Malmö Redhawks har fått erfara nu när det har gått bra i cirka en månad. Skulle det dock bli noll poäng hemma mot Troja, och därefter noll poäng uppe i Leksand (vilket inte är ett otänbart scenario) så ser det med ens inte lika skoj ut igen. Det gäller att fortsätta vinna.
