Första isträningen i morgon då alltså, start klockan 10.00. Tänkte köra en snabb sammanställning över förluster och nyförvärv. Inleder med förlusterna.

Förluster:
Jonatan Bjurö - Fick aldrig riktigt chansen, nu klar för Borås.
Markus Svensson - Klar förstamålvakt hela förra säsongen. Var bättre säsongen innan. Klar för AIK.
Anton Blomqvist - Spelade trots allt okej i ett, allt som allt, dåligt Malmöförsvar. Klar för Colombus organisation.
Jesper Damgaard - Säsongen kantades av skador (läs hjärnskakning). Gjorde dock ett minnesvärt hattrick hemma mot Rögle. Tvingas nu att sluta med hockey.
Ossi-Petteri Grönholm - Nja! Förväntade mig mer när han värvades in som Teemu Kesäs ersättare. Klar för HPK i Finland.
Patrik Hersley - Spelade i stort sett alla matcher förra året och mäktade med 24 poäng. Plockades upp av Modo när Malmö dröjde med besked om kontrakt.
Per-Anton Lundström - Värvades in som en tilltänkt backklippa. Levde han upp till det? Njä.
Victor Mångs - Spelades in unde förra säsongen, går till Pantern inför kommande säsong.
Patrik Nevalainen - Sades vara kapabel till att göra en del poäng från sin backplats, då är självklart inte 13 poäng på 50 matcher godkänt.
Henrik Sandmark - Extrem otur med skador i handled och hjärnskakning. Sägs idag sluta med hockeyn på grund av hjärnskakningen (MrMadhawk).
Sebastian Dyk - Ung talang som inte riktigt blommade ut ifjol. Testar nu lyckan i QMJHL.
Niklas Hardt - En av få glädjeämnen förra säsongen. Gjorde alltid jobbet. Blev omöjlig att hålla -> Jokerit.
Tomas Larsson - Slagskämpe som kom under Babyhawksperioden. Tycker ändå att hans attityd ändå behövs i ett lag som Malmö. Trots knaper poängproduktion under åren ser jag hans vistelse som godkänd. Tingsryd nästa.
Marcus Olsson - Laglojal spelare som ständigt jobbar. Skrev på för Frisk Asker som nu har problem med ekonomin. Ny klubb ej klar.
Lucas Sandström - Trodde rejält på honom när han kom från Mora. Inledde också bra med att alltid vara ett störmoment för motståndarna. Leksand.
Victor Svensson - Spelare med stor potential enligt mig. Enormt Malmöhjärta. Fick ej vidare kontrakt, nu Kallinge/Ronneby.
Carl Söderberg - Självklart ett av de tyngsta tappen. Malmöhjärtat är där, inget tvivel om det. Gick lite på nergång de senaste säsongerna. Hoppas på nya tag i Linköping och återkomst nästa säsong?
Jan Urbas - Spelare som har hög kapacitet med målskyttet som främsta vapen. Värvades, tyvärr, av elitserienykomlingen Växjö.
Mikael Wahlberg - Värvades in och sågs som en 30-poängsspelare. Gjorde 17. Nej.
Victor Öhman - Stannade av i utvecklingen rejält och led av en handskada om jag inte minns fel. Linköping J20 nu.

Kommentar:
En hel del spelare som jag hade förväntat mig mer av, Patrik Nevalainen, Ossi-Petteri Grönholm och Mikael Wahlberg några av dem jag trodde på inför förra säsongen. De förlusterna som känns tyngst är såklart Carl Söderberg, Victor Svensson, Jan Urbas och Niclas Hardt. Möjligen även Patrik Hersley men jag kände mig ändå inte helt nöjd med honom under förra säsongen. Säga vad man vill om Calles prestationsnedgång de senaste säsongerna, men han är en spelare uppvuxen i Malmö och med en hög kapacitet. Tror trots allt att han hade passat bra i den satsning som nu görs. Jag tror dock på en comeback för honom senast nästa säsong.

Med tanke på att Malmö har sin första isträning på måndag, så är det dags att gå igenom truppen, samt se över var laget egentligen står någonstans, och vad jag tror om den kommande säsongen.

För det första skulle jag vilja ha en klar och tydlig målsättning med säsongen från ledningen. Man hör lite olika beroende på var man tittar, men jag tror att klubbens målsättning med säsongen är att i alla fall ta sig till Kvalserien. Det tror jag också är ett uppnåeligt mål.

Ganska snabbt efter förra säsongen kom beskedet att Robert Olsson och Marcus Magnertoft inte skulle vara kvar. Jag tror det är positivt då jag i det första skedet inte ansåg att det var ett smart beslut att inte låta Göran Karlström fortsätta. Inte heller tyckte jag att Robban var rätt man för laget – något som visade sig senare. Nytillsatta tränare blev Leif Strömberg, assisterad av Ulf Taavola.

Jag tror att det här tränarparet har den rutin och de egenskaper som krävs för att så småningom ta laget tillbaka till Elitserien. Det är klart att Strumpan i många intervjuer är arrogant och kaxig, men om vi skall vara ärliga – är det inte lite av den ”filosofi” som gäller i Malmö också? Därför tror jag att det kan bli en riktigt bra kombination!

Utmaningen för hela laget kommer dock såklart att bli huruvida man (tränarna!) lyckas spela ihop laget på det sätt som är nödvändigt inför säsongen. Laget står nu med spelare från sex olika nationer, och skall det bli ett nytt ”Malmö mot världen”-perspektiv så gäller det först och främst ha lugn bakom murarna.

För inte så längesedan skrev Ivan Ciernik på för laget, en värvning jag tror kan vara bra. Det var förmodligen den sista forwardsvärvningen innan säsongen startar, möjligtvis skall det in ytterligare en back, men det är egentligen ingen panik.

Skall jag peka ut något nyförvärv som jag tror starkt på så är det Tomas Kollar och Jesper Mattsson. Den förstnämnde då jag ser honom som en otrolig lagspelare och en arbetshäst, och det är viktigt att laget även består av sådana, folk som gör jobbet varje dag och inte gnäller för att de placeras i en lägre kedja. Och så då Jeppe som jag tror enormt på inför i år. Jag är övertygad om att han är rejält revanschsugen efter förra säsongens misär, och vilket hjärta killen visar genom att komma tillbaka trots den förnedringen han utsattes för förra året!

Jag tycker också det är viktigt att vi fick behålla Ponthus och Pathrik Westerholm, två spelare som var riktigt bra förra säsongen.

Vårt lag ser – på pappret – mycket bra ut just nu, och lyckas tränarna spela ihop laget, få alla att dra åt samma håll, och vi har lite flyt med att undvika skador och så vidare så tror jag att det kan bli en skitrolig säsong.

Jag skulle också vilja be de existerande hockeygudarna om något som Malmö saknat under många säsonger:

Lite stolpe in!

Laget hittills är i princip helt nytt jämfört med förra året. Inte många av förra årets spelare är kvar, och trots att han kanske inte kom upp i sin fulla kapacitet så kommer i alla fall jag personligen att sakna Carl Söderberg kommande säsong. Möjligen är det inte hans egenskaper som spelare jag kommer att sakna, jag är övertygad om att Stefan Nyman har värvat spelare med kvalitéer liknande Calles, men på något vis så anser jag att # 27 ändå står för Malmö.

Han stannade under den ekonomiska krisen när hans lön inte var garanterad, och även åren efter det trots sådär resultat. Är det någon man verkligen har kunnat kalla för egen produkt och ”Malmö-påg” så är det ju honom.

Han har nu ett ettårskontrakt med Linköping och jag önskar honom självklart ett enormt lycka till, och hoppas att det går bra för honom i Elitserien, och att han får tyst på alla de tvivlare och skeptiker som trots allt finns angående honom. Jag är tämligen säker på att han kommer att spela fler matcher i Malmö-tröjan, men det är möjligt att båda parter behövde ett litet break, och det tror jag nog kommer att gynna både Calle som spelare och Malmö som klubb.

Men som sagt, om Malmö går riktigt bra den här säsongen och de skulle gå upp i Elitserien så ska det nog mycket till för att han inte gör en återkomst redan nästa säsong. Annars kanske det dröjer ytterligare någon säsong.

Men när det än blir, så är du givetvis väldigt välkommen tillbaka, Calle!

Så vad tycker då jag om den satsning som nu sker för att åter sätta Malmö på den svenska hockeykartan? Än en gång är det dags för cirkus kring Malmö Redhawks och jag är övertygad om att det kommer ske mängder av värvningar, mediebevakningen kommer att vara hög, och resten av Hockey-Sverige kommer som vanligt att hoppas på fiasko för Malmö.

En sak är i alla fall säker. Med det hemvävda alternativet som var huvudspåret innan Hugo Stenbeck blev klar som finansiär för Malmö, så hade intresset och bevakningen utifrån varit betydligt lägre. Det snackades om att ta några hundår med endast egna spelare, inse att Malmö Redhawks bara var ett mittenlag i Allsvenskan. Man skulle skurit ner lönebudgeten ännu mer, och så vidare.

Jag tycker att det är helt rätt att det blev som det nu blev i stället, Malmö Redhawks – det största laget i Sveriges tredje största stad – skall självklart inte harva omkring som ett mittenlag i den nästhögsta divisionen. Nej, en rejäl och ordentlig satsning var vad som krävdes för att inte Malmö skulle sjunka undan och glömmas bort. Nu blir det återigen värvningar på hög nivå, inte bara på planen, utan även resten av organisationen verkar ha uppdaterats sedan Herr Stenbeck äntrade scenen.

Nu står vi inför en ny spännande säsong, med ett helt nytt lag jämfört med föregående säsong, och jag hoppas och tror att vi står inför den bästa säsongen på länge!

Målsättning inför säsongen: Topp tre

Noterbara värvningar: Per-Anton Lundström, Ossi-Petteri Grönholm, Jesper Mattsson, Mikael Wahlberg

Slutlig placering: Åtta

Playoff & Kvalserien: -

Efter att Malmö säsongen innan slutade på en respektabel femteplats, ändrades helt plötsligt tänket i klubben. Efter Babyhawks kom någon med den fiffiga idén att man varje år skulle försöka vara bättre än föregående år. Efter säsongen 09/10 slopades den tanken, och helt plötsligt höjdes ribban och målet till en topp tre-placering.

Således fick Göran Karlström gå då man inte trodde att han var rätt man för att nå målen (det var även lite snack om missnöje bland spelarna), och huvudtränare blev tidigare assisterande tränare Robert Olsson. Vid hans sida stod mesta spelaren i Malmö Redhawks genom tiderna – Marcus Magnertoft. Ett helt orutinerat tränarpar. Percy erbjöd sig att betala, då klubblöse, Challe Berglunds lön för att Malmö skulle ta in honom i stället, något som Malmös styrelse tackade nej till.

Det var ganska viktigt att ett så pass orutinerat tränarpar skulle behöva lite ”flow” i början av serien för att diverse frågetecken rätades ut. På de första fyra matcherna började det lite knackigt med endast tre poäng, från premiärsegern. Därefter blev det lite bättre, till exempel hemmasegern mot Rögle med 7-3, där Jesper Damgaard dyker upp som gubben i lådan och gör hattrick i sista perioden.

Därefter började det knaka i fogarna, och i media blåses det upp angående en existerande spricka mellan lagkaptenen Jesper Mattsson och tränarparet. Det skall till och med ha gått så långt att han försökt få med sig lagets yngre spelare att göra myteri, och när detta inte fungerade så fick han helt enkelt sparken. Klubben valde att lägga locket på och jag är övertygad om att hela historien ännu inte är out in the open.

Säsongen slutade med att man misslyckades med målet att sluta topp tre, och nådde inte ens till playoff, hela fyra poäng ifrån den sjunde och sista playoff-platsen. Den sämsta placeringen för Malmö Redhawks i modern tid (under Babyhawks slutade laget också på en åttonde plats, men då endast en poäng ifrån playoff).

Noterbart från säsongen: Jesper Mattsson-affären, samt Jesper Damgaards hattrick i säsongens första Rögle-möte.

Fortsätter med att summera de tre senaste säsongerna, i detta inlägg mittensäsongen av de tre.

Målsättning inför säsongen: ”Bättre än förra säsongen” (8a)

Noterbara värvningar: Teemu Kesä, Morten Green, Kim Staal

Slutlig placering: Femma

Playoff: Laget gick förbi första playoff-rundan mot Bofors, och vann första matchen mot Almtuna hemma, men bortaförlorade i de två avgörande matcherna

Intresset för hockey i Malmö kändes riktigt stort inför den här säsongen. Trots att säsongen slutade tidigt 08/09 så bevakade media Hockey-Malmö ganska hårt, trots inget slutspel i någon form. Detta såklart på grund av de ekonomiska bekymmerna, man visste ännu inte huruvida klubben skulle överleva eller ej.

Det stod dock klart ett tag efter säsongsslutet att Babyhawks-eran räddat klubben, och att de ekonomiska svarta molnen tillfälligt skingrats och på en presskonferens presenterades hemvändande Kim Staal. Även Teemu Kesä presenterades på denna presskonferens. En annan storvärvning var Morten Green, som togs från Leksand och även Robin Weihager gjorde ”comeback” i Malmö-tröjan efter att ha lämnat för Sparta Sarpsborg (Norge) när den ekonomiska krisen uppdagades.

Tidigt gjordes det dessutom klart med att tränare Göran Karlström och Robert Olsson skulle fortsätta som tränarpar även denna säsong.

Laget lyckades med målsättningen och slutade på femteplats, vilket innebar playoff. Almtuna slutade på fjärdeplats och fick således välja motstånd i första playoffrundan. Deras val föll på Mora vilket innebar att Bofors återstod för Malmö. Ett bra motstånd för Malmö, då man under säsongen inte slog Mora på fyra försök.

Från playoff-spelet minns jag framförallt Robin Weihagers ultra-kanon i hemmamatchen mot Almtuna, i numerärt underläge. Ett mycket vackert mål som hjälpte föga när Almtuna körde över Malmö genom två matcher i Uppsala.

Målsättning inför säsongen: Elitserien

Noterbara värvningar: Jonas Höglund, Don Maclean, Mathias Johansson, Nichlas Hardt

Slutlig placering: Åtta

Playoff & Kvalserie: -

Tänkte gå igenom mina åsikter, samt en kort summering, kring de tre senaste säsongerna, nu när det ändå är ganska så dött vad gäller hockey här i slutet av juli. Vi börjar med säsongen för tre år sedan, den säsongen som innebar en storsatsning med ny arena.

Inför säsongen gjordes en held del stjärnvärvningar, för att nämna en till exempel Jonas Höglund. Laget började bra och i premiären slog man Oskarshamn med hela 8-0! Därefter gick det sämre och sämre, och i januari låg laget, med spelare som Marcus Paulsson, Carl Söderberg och ovan nämnde Jonas Höglund, med flera, inte ens i närheten av en playoff-plats.

Den 13 januari fick tränare Bobo Simensen och assisterande tränare Peter Andersson lämna sina poster och i stället tog Göran Karlström assisterad av Robert Olsson över. Egentligen blev utfallet varken bra eller dåligt, laget fortsatte med en makaber poängskörd, och den sportsliga katastrofen nådde sin topp den 28 januari när Malmö på bortaplan mot tabelljumbon Mariestad hade 2-0 inför sista perioden, men släppte in hela fyra mål i slutperioden och förlorade matchen.

Den 30 januari slog nyheten om att Malmös ekonomi var värre än vad alla utomstående trott, ner som en bomb i Hockey-Sverige. Malmös spelare var fria att lämna för vilken klubb som helst, spelarnas löner kunde nämligen inte garanteras. Laget tappade många av lagets - trodde man - bärande spelare, och inför matchen mot Huddinge fyllde man på A-laget med flertalet juniorer.

På något sätt gjorde juniorlaget succé och laget förlorade inte en enda av de sista nio matcherna på säsongen under ordinarie tid - och endast en totalt, på straffar i sista matchen borta mot Leksand. Bortaförlusten i slutomgången ledde till att laget missade playoff med en ynka poäng, men Malmö Redhawks som klubb överlevde helt och hållet tack vare juniorsuccéen, eller Babyhawks som laget under denna period kom att kallas.