Nichlas Jadeland och Mattias "Fete" Persson är båda klara för Malmö Redhawks. Underbart, är min spontana känsla. Två spelare som har Malmöhjärta, men samtidigt är riktigt bra. Det farliga med att man nu vill ha en tydlig Malmöprofil i laget får ju inte göra att man bortser från kompetensen, men med båda dessa spelare så är ju inte detta fallet.

Tre platser kvar i forwardsuppsättningen nu, och då är inte Dragan Umicevics öde bestämt ännu. Jag tycker att man måste få in tre riktigt bra spelare på dessa platserna. Framförallt en sniper som kan flankera Linus Klasen och förvalta hans geniala passningar.

Idag rapporterade bloggen MrMadhawk att supertalangen André Burakovsky kommer att förlänga sitt kontrakt med Malmö Redhawks över även nästa säsong. Det känns som ett mycket skönt besked, samtidigt som jag tror att det är det bästa för Lill-Burra. Jag tror inte att man som 95a är redo för elitseriespel redan till nästa säsong.

Samtidigt hävdar Expressen att Jesper Mattsson inte kommer att få förlängt kontrakt, utan att i stället erbjudas en tjänst i klubben inför nästa säsong. Någon form av videocoach hade jag tyckt varit grymt intressant att se Mattsson i. Han är bevisligen grym på att hitta spelvarianter i powerplay och så vidare, och som videocoach skulle han verkligen ha nytta av de egenskaperna.

Samtidigt utvärderas den sista spelaren med utgående kontrakt från förra säsongen, innan jag går över till utespelarna med kontrakt (målvakterna är ju redan utvärderade).

Dragan Umicevic, 27 år, 43 matcher, 5 mål, 23 assist.
Kommentar: Kom in precis i slutet och petade just Mattsson från första PP-linan. Gjorde det tillsammans med Klasen grymt bra i powerplay, men utöver det såg Dragan extremt omotiverad och seg ut hela säsongen. Han vaknade på slutet och gjorde 9 poäng på 6 matcher i förkvalet.
Åsikt: Hade jag varit Patrik Sylvegård hade jag haft en väldig beslutsångest huruvida jag hade behållit Dragan eller inte. Sluttampen på säsongen bevisar att han definitivt har mer att ge, men frågan är om han tar fram det redan från start nästa säsong? För en spelare som producerar 28 poäng kan man hitta betydligt billigare.

Dags för tre nya forwards att få sin dom. Både Ciernik och Lazo har ju redan fått beskeden att de ej får vara kvar.

Ivan Ciernik, 34 år, 41 matcher, 7 mål, 6 assist.
Kommentar: Kom till Malmö som "en av Europas bästa målskyttar", enligt folk som uttalade sig. Kan ha varit den absolut sämsta värvningen som gjorde till Malmö, efter att inte ha presterat mer än 13 poäng. När det gällde som mest under sluttampen, då Ciernik ej var med laget, var också då det gick som bäst.
Åsikt: Har redan fått beskedet att kontraktet ej förlängs, och det är givetvis helt rätt. När jag utvärderade värvningarna i somras satte jag upp ett varnandets finger för hans ålder och hans, under de senaste säsongernas, dalande poängproduktion, och jag fick rätt. Tyvärr.

Miroslav Lazo, 34 år, 44 matcher, 3 mål, 4 assist.
Kommentar: Var Ciernik Nymans sämsta värvning måste Lazo vara den nästsämsta, Trots att Lazo i säkert 10-15 av sina spelade matcher bara satt på bänken rakt igenom, så kämpade han och slet i varje byte. På tok för låg poängproduktion för en, säkerligen, dyr slovak, dock.
Åsikt: Som sagt. Han visade inställning, det kan man inte klaga på. Måste nästan ha hänt någonting mellan honom och tränarparet dock, för han fick verkligen inget förtroende på slutet. Så klart helt rätt att han inte heller får fortsätta.

Jesper Mattsson, 36 år, 49 matcher, 16 mål, 19 assist.
Kommentar: Kom tillbaka i somras efter allt strul under förra säsongen. Gjorde det riktigt bra inledningsvis, och fick till en början stort förtroende i powerplay, där det ofta slutade med att Linus Klasen lade upp pass, vilket Mattsson förvaltade med ett direktskott. Dock tog Dragan över hans plats med sitt intåg.
Åsikt: Här har det ännu inte avgjorts vad man skall göra med honom. Jag är tveksam. Han var riktigt bra i början, men när Dragan kom in och tog hans plats i PP1 fick han en lite mer undanskymd roll. Dessutom tycker jag att han verkade lite seg och tog lite för många utvisningar i slutet. Orkar kroppen en hel säsong till? Han stod trots allt för 35 poäng förra säsongen. Jag kan faktiskt inte riktigt bestämma mig.

Idag är det Marcus Högströms tur att som siste back (har valt att bortse från juniorerna), och två forwards att få sina omdömen för säsongen.

Marcus Högström, 23 år, 16 matcher, 3 mål, 0 assist.
Kommentar: Kom in sent i laget från Timrå. Gjorde bra ifrån sig sina första matcher, men blev sämre mot slutet. Gjorde tre viktiga mål. Stack inte ut som varken bättre eller sämre av någon av backarna, och breddade således endast truppen. När han kom hade Malmö behövt en bättre back.
Åsikt: Nej, jag tycker inte att Högström räcker till för att förlänga hans kontrakt ytterligare en säsong. Jag tycker i stället att man kan ge Cédric Hächler och Simon Karlsson större chanser nästa säsong. Vi behöver spets på backsidan - och det tillför tyvärr inte Högström.

Forwards:
Robin Alvarez, 24 år, 49 matcher, 8 mål, 10 assist.
Kommentar: En spelare som man inför varje säsong räknar med skall få sitt riktiga genombrott. Är en spelare med genuint Malmöhjärta, kämpar och sliter alltid, varje byte. Är en störig spelare att möta. Jag är faktiskt förvånad över att han inte får större utdelning än vad han får.
Åsikt: Skall givetvis få förlängt kontrakt, om han själv vill det. Vet att det fanns elitserieintresse för honom för någon säsong sedan, frågan är om det ser likadant ut nu? Fick lite extra förtroende inför säsongen med ett "A" på bröstet, och var en av få som stod för det som Malmö Redhawks saknade den här säsongen: Fart, fläkt och kämpaglöd.

Alexander Barta, 29 år, 52 matcher, 11 mål, 13 assist.
Kommentar: En av få värvningar som Stefan Nyman verkligen lyckades med. Precis som tidigare nämnda Alvarez, var han en av spelarna som gav allt varje byte. Helt okej poängproduktion, kanske några poäng för lite sett till den (enligt sägnen höga) kostnaden.
Åsikt: Bör också han få förlängt kontrakt, men enligt rykten så rycker både elitserieklubbar och toppklubbar i Tyskland i honom. Patrik Sylvegård skall dock ta ett möte med honom de närmsta dagarna.

MrMadhawk rapporterar idag om att Ivan Ciernik, Miroslav Lazo, J.D Forrest och Jean-Luc Grand-Pierre lämnar laget. Jag skrev häromdagen att jag hade kunnat tänka mig att behålla Luc en säsong till, men berättar att han kan bli aktuell vid ett senare tillfälle.

Synd, är min spontana reaktion. Luc gjorde absolut inte bort sig, samtidigt tycker jag inte att det fanns särskilt många som var bättre i år.

I övrigt är Mats Lusth klar som assisterande tränare till nästa säsong. Och samtidigt verkar det klart att det blir Ulf Taavola som får huvudansvaret nästa år.

Spelarutvärderingen av försvarsspelarna fortsätter. Idag står det två nya spelare på tur.

Robin Weihager, 23 år, 51 matcher, 0 mål, 3 assist.
Kommentar: Den hårdskjutande backen, som sällan träffar mål. Gjorde förra säsongen 23 poäng, men mäktade endast med 3 i år. Är ofta en säkerhetsrisk och känns inte alls så lovande som han gjorde en gång i tiden.
Åsikt: Nej, tyvärr. Känns som hans brist på kvalitet har kompenserats av att han är en Malmögrabb, men nu tycker jag tyvärr inte att det räcker längre. Han är en ständig fara i defensiv zon, strular ofta till det, och offensivt har han aldrig visat av den potential som han har. Tycker tyvärr inte att han räcker till för Malmö Redhawks årgång 2012/2013.

Tim Heed, 21 år, 47 matcher, 4 mål, 26 assist.
Kommentar: Grymma kvaliteter i powerplay, inget snack om saken. Men precis som Weijan räcker han inte till i defensiv zon. Tvekar ofta lite för länge huruvida han skall ta skott eller inte, och då hinner motståndarna in i skottlinjen. Är ung och har utvecklingspotential, men överväger det hans brister?
Åsikt: Jag är väldigt tveksam här. Hans powerplay-spel är enormt mycket värt, men samtidigt borde man kunna få en mer komplett back som har både det offensiva, men inte är lika osäker defensivt. Jag tror faktiskt att jag vill ge honom en säsong till.

Jag fortsätter spelarutvärderingen efter årets säsong, och går vidare från målvakterna till backarna. Jag väljer att ta två spelare i taget, och inleda med de vars kontrakt nu går ut, för att avgöra huruvida jag anser att man bör behålla dem eller ej.

J.D Forrest, 30 år, 50 matcher, 4 mål, 13 assist, utgående kontrakt.
Kommentar: Skulle vara en bra offensiv back som skulle kunna tillföra i powerplay. Hans ringa längd (174 cm) var oftast till stor nackdel för honom. Lade en hel del felpassningar, och en säkerhetsrisk bakåt. Dessutom upptar han en transatlantplats.
Åsikt: Nej, nej, nej. En i raden av Stefan Nymans katastrofala värvningar. Har verkligen inte presterat efter förväntingarna. Det jag minst främst är sista hemmamatchen mot Almtuna då han i samma byte passade fel tre-fyra gånger, vilket gjorde att Malmö ej kom ur defensiv zon. Kommer inte att vara kvar, vilket är ett korrekt beslut.

Jean-Luc Grand-Pierre, 35 år, 44 matcher, 2 mål, 5 assist.
Kommentar: Var troligtvis en ganska billig lösning då han kom sparkad från Leksand. Man visste vad man skulle få: en stor stark spelare som tacklas och utvisas. Har efter omständigheterna gjort det bra och är helt klart en av Malmö Redhawks bästa backar den här säsongen. Tog inte riktigt så mycket utvisningar som väntat.
Åsikt: Han värvades när någon match redan spelats av serien, och jag kände spontant "NEJ!". Jag måste dock säga att jag är extremt positivt överraskad, och vill säga att han tillsammans med Daniel Josefsson var bästa back i Malmö Redhawks, defensivt sett. Hamnade sällan i trubbel, utan valde den enkla vägen - och tog oftast rätt beslut när han tvingades välja mellan att gå på kropp eller puck. Jag är beredd att ge honom ytterligare en säsong, men är Patrik Sylvegård det?

Jag hade nu tänkt genomföra en spelarutvärdering, spelare för spelare, där jag tar upp lite huruvida jag anser om de har levt upp till de ställda förväntningarna eller inte, och om jag tycker de skall behållas eller inte. Vi börjar med lagets bakersta del, målvakterna.

Hannu Toivonen, 27 år, 19 matcher, 89.5 räddningsprocent, kontrakt till 12/13.
Kommentar: Malmö och Växjö tampades länge om denna målvakt som har meriter från NHL. Malmö sägs ha kommit med ett astronomiskt bud som Växjö ej har kunde matcha. Med det sagt hade jag betydligt högre förväntningar på honom, än vad han lyckades leva upp till. Mycket hög högstanivå, men på tok för låg lägstanivå.
Åsikt: Släppte in på tok för många enkla puckar som gav laget jobbiga uppförsbackar, där givetvis första hemmamötet mot Rögle är tydligast i minne. Hade hellre sett en annan toppmålvakt värvas in, men Hannu är nog ruskigt dyr svår att bli av med till en billig peng. Skulle vara en målvakt som på egen hand kunde vinna matcher, men det blev tvärtom.

Pontus Sjögren, 26 år, 36 matcher, 92.4 räddningsprocent, kontrakt till 12/13.
Kommentar: Värvades in och hävdades ha talang, och absolut ha kapaciteten att stå bakom Hannu till en början och på sikt kanske även kunna konkurrera med honom. Detta gjorde han dock snabbare än tänkt, och när det väl skulle avgöras i Förkvalserien stod han alla matcher.
Åsikt: Gjorde det bra, kommer säkerligen att utvecklas mer och har kontrakt. Ser ingen anledning till att han inte skulle vara kvar.

Mörkret efter hela den här säsongen ljusnar lite efter dagens Malmö Redhawks-nyheter. Stefan Nyman och Anders Olson sägs upp med omedelbar verkan och båda tjänsterna tas över av den nuvarande assisterande tränaren Patrik Sylvegård.

Jag måste säga att jag är extremt positivt inställd till den här förändringen. Patrik har Malmö-förankring, kompetensen som krävs och viljan att satsa på hemvävt spelarmaterial spetsat med toppspelare. Jag har precis sett presskonferensen och det känns som att han har en bra inställning till jobbet.

Tränarfrågan var ännu inte löst, vilket är förståeligt, men att döma av presskonferensen så var Ulf Taavola i kombination med ännu ett namn (helst med Malmö-anknytning) ett hett alternativ.

Det kändes även betryggande att höra styrelseordförande Tommy Qvarfort prata om relationen till majoritetsägaren Hugo Stenbeck. Enligt honom var det inget snack om Hugos fortsatta engagemang, utan enligt avtal skulle ytterligare 2 miljoner euro betalas in till Holdingbolagets konto under våren.

MrMadhawk publicerade för en stund sedan en kort intervju med Malmö Redhawks styrelseordförande, Tommy Qvarfort, som lovade att vidare information skulle komma inom en vecka.

Det tycker jag ändå känns bra. Det finns många frågeställningar i dagsläget, exempelvis om tränarkonstellationen, sportchefen och så vidare kommer att fortsätta även över nästa säsong, eller om det redan nu blir förändringar. Huruvida det skall bli förändringar eller inte är jag ej rätt person att varken avgöra eller kommentera/spekulera i, men om styrelsen bestämmer sig för att genomföra förändringar så är det nog bra att göra dem nu, i god tid.

Det blev en del snack om Malmö idag. Fantastiskt egentligen hur ett utslaget lag kan få mer snack i media och på sociala medium än lag som fortfarande är i spel. Jag förstår att Malmö-spelarna igår var besvikna och i vissa uttalanden riktas det skarp kritik mot Oskarshamn, och jag förstår att folk reagerar på detta. Samtidigt förstår jag Malmö-lirarna till 100 % som får mikrofoner och bandspelare upptryckta i ansiktet direkt efter match, att man i besvikelsens mörker inte riktigt tänker på den mediaträning man har utan säger det man tänker på.

En annan intressant sak är Hugo Stenbecks fortsatta involvering i klubben. Jag hoppas verkligen att han fortsätter sitt engagemang och framförallt investering. Även om inte resultaten på isen förbättrades avsevärt gentemot förra säsongen så måste jag säga att evenemangen i år har varit av toppklass. Intervjuer före match, underhållning i spelavbrotten och pauserna - känns verkligen som att Malmö Redhawks i den aspekten har kommit långt. Och jag är övertygad om att allt sådant kostar pengar - som möjliggörs vid Hugos investeringar.

Personligen har jag ganska klart för mig vilka spelare jag skulle vilja behålla, byta ut och värva in för att få ett bra lag till nästa säsong. Lite trupp- och spelargenomgång får ni dock vänta på. Vi har nämligen en hel vår och sommar på oss.

Sängen är fortfarande dyblöt av tårar när följande skrivs.

Om någon hade sagt att Malmö skulle besegra Västerås med 4-1 i kvällens match hade jag tagit det alla dagar i veckan. 4-1 var precis vad det blev efter att Malmö massakrerat Västerås i första perioden. Det hjälpte dock föga när det lag som vi till en början tvingades hålla på, Rögle, demonterar ned Oskarshamn bit för bit och vinner med förkrossande 7-0.

Min besvikelse just nu når inga som helst gränser. Jag satt och zappade mellan Viasat Sport och Viasat Hockey under de två matcherna, och - jag tvingas erkänna - att jag jublade vid Rögles 1-0 och 2-0. När väl deras trea kom började jag bli riktigt orolig och till slut besannades min värsta mardröm.

Idag kan man verkligen inte klandra Malmö för att inte göra sitt. Att slå, ett förvisso redan avsågat, Västerås med 4-1 borta och bryta trenden med fem raka förluster mot dem, borde ha räckt. Dragan Umicevic inleder målskyttet efter mindre än en halvminut med att vackert förvalta ett friläge, och när det efter drygt sju minuter stod 3-0 på tavlan kändes det som att det skulle kunna bli en lyckad kväll.

Och så kändes det länge, in i tredje perioden till och med. Men Rögle fullkomligt spelade ut Oskarshamn och att det efter två perioder endast stod 3-0 var ett mirakel. I tredje blir det ketchupeffekten och man smäller dit inte mindre än fyra mål. Jag måste säga att jag är grymt besviken på Oskarshamn. De kommer till Ängelholm med allt i egna händer och förlurar med SJU NOLL. Herregud alltså.

Personligen tror jag att Oskarshamn helt enkelt fick slut på ork, efter allt det hårda matchandet och att när man släppte in både trean och fyran, så fixade man inte fortsätta kämpa för att hålla ett hedersamt resultat.

Fiaskostämpeln vill jag trots allt förklara som i princip helt borttvättad. Laget visade den kvalité som hade behövts under hela säsongen. Inte är det heller någon slump att det vände när diverse prestigevärvningar fick sitta på bänken eller var skadade. Man föll verkligen med flaggan i topp.

Malmö tappade inte Kvalserieplatsen idag. Absolut inte. De tre tydligaste punkterna man ser är givetvis Oskarshamn hemma där man borde ha tagit tre poäng. Men även i slutet av grundserien där poäng i antingen Borås borta eller Mora hemma hade gett ytterligare ett poäng att ta med sig in i förkvalet. Och så klart under hösten där man borde spelat betydligt bättre.

Vad som händer nu återstår att se. Det snackas om att Hugo Stenbeck är sugen på att lämna skutan, men det hoppas jag verkligen inte. Ett smartare synsätt på värvningar inför nästa säsong och det kan absolut bli succé, med en stomme av de bästa spelarna från dagens lag.

Men fram till dess är det en extremt lång vår, sommar och försäsong. Och dessutom en Kvalserie. En Kvalserie som ännu inte har besökt Sveriges finaste arena.

Spelet från de senaste veckorna håller i sig. Malmö kämpar hårt och sliter för varandra precis som de senaste fyra matcherna. Frågan är vad som hände efter Västerås-matchen. Det känns helt plötsligt som ett helt nytt lag på isen. Seger med 5-3 idag över ärkerivalen, och Förkvalseriens sista omgång kommer att bli extremt spännande att följa.

Först och främst tar vi Oskarshamn. Jag är mäkta imponerad över vad de har åstadkommit såhär långt. Vet inte om det i kvällens match var Oskarshamn som var bra, eller om det var Västerås som var dåliga. För Västerås verkar ju ha fallit ihop totalt, och faktum är att de inte har något att spela för i morgondagens match förutom hedern.

Ett insläppt mål i powerplay idag. Givetvis inte godkänt. Robert Carlsson tappar puck, och pang så vänder Rögle och smäller dit en reducering som hade kunnat bli ödesdiger. Vid Rögles bortdömda mål blev jag oerhört besviken och lade faktiskt inte märke till att domaren dömde bort det förrän säkert en minut efter. Tack för det säger jag bara, men samtidigt är det inte mycket att snacka om när man ser reprisen.

Ett helt gäng lirare var riktigt bra idag. Vill inte lyfta fram någon speciell utan detta var verkligen en solid laginsats där ingen riktigt föll ur ramen. Pontus Sjögren skulle möjligen kunnat plocka något av målen, men samtidigt kan man som lag inte lita på att han skall spika igen totalt i varje match. Och gör man fem mål så ger man sig verkligen chansen att vinna.

Det kommer att bli en grym avslutning på den här Förkvalserien. Rögle-Oskarshamn är naturligtvis högintressant där Rögle måste plocka minst två poäng för att Malmö skall ha chansen att gå till Kvalserien - Oskarshamn är alltså enda lag som har det i egna händer. Surt att vi inte tog matchen i fredags, något vi verkligen hade förtjänat.

Det har aldrig spelats Kvalserie-hockey i Malmö Arena. Blir det för första gången i år?

Svaret på den frågan får vi i morgon - då Malmö-supportrar för första gången håller på Rögle Bandyklubb.

Ja, frågan är om eftermiddagens drabbning mellan Malmö och Rögle blir säsongens sista hemmamatch. Mycket talar, tyvärr, för det - och tar inte laget tre poäng så är det definitivt det. Vid två poäng finns den teoretiska chansen kvar, men det blir för långsökt då Rögle i sådana fall måste tappa poäng mot Oskarshamn, vilket inte är särskilt troligt kanske.

Samtidigt hoppas jag att Västerås vinner i dag. Faktum är att Oskarshamn har allt i egna händer för att gå till Kvalserien, men jag tror inte att de tar de sex poäng som krävs för att göra det. Inte mot både Västerås och Rögle.

Lukas Eriksson var ju inte med senast, och frågan är om han är redo för spel. Annars tycker jag att Miroslav Lazo inte på något sätt gjorde bort sig. Han står för en inställning som heter duga. Har ingen aning om varför han inte fått förtroende.

Som sagt. Tre poäng - annars får man leta upp golfklubborna.

Besvikelsen är enorm. Malmö spelade under dagens förstaperiod minst lika bra som uppe i Oskarshamn för två dagar sedan, och kunde ha haft en ledning på ett, två och tre mål. I stället slutar det 0-1. Katastrof.

Vid tre poäng hade läget sett extremt bra ut för Malmö inför de två avslutande omgångarna. Det är fortfarande möjligt, men det ser betydligt svårare ut nu. Sex poäng är i princip ett måste, annars är det kört.

Jag kände det nästan direkt efter första perioden att det här inte skulle gå vägen. Dragan Umicevic fick nästan in en puck som skulle ha varit kandidat till säsongens snyggaste mål, i stället träffar den insidan av stolpen och dansar på mållinjen. Utöver det hade man ytterligare ett par riktigt heta möjligheter. Efter första perioden blev jag dock orolig huruvida Malmö skulle klara av att bibehålla spelet.

Svaret kom omedelbart i andra perioden då Oskarshamn spelade upp sig, och framförallt kunde stoppa Malmö på blålinjen på ett betydligt bättre sätt. Det kändes som att Malmö hade behövt ett eller två mål under inledningen för att fortsätta.

Som sagt. Besvikelsen är just nu enorm, Malmö var tveklöst det bättre laget sett över tre perioder och borde ha vunnit det här. Hade en sådan här match spelats i oktober hade man som Malmö-supporter idag varit riktigt nöjd över att ha sett laget kämpa hårt, men ändå falla på målsnöret.

Positionen Malmö dock redan har satt sig i innebär att hedersamma förluster i nuläget är värt - ingenting.

Härlig bortaseger mot Oskarshamn igår, returmötet är redan i morgon i Malmö Arena. Det blir en helt ny match med nya förutsättningar och med 0-0 på tavlan. Det gäller att göra om alla de bra grejer som man gjorde igår. Hoppas att Lukas Eriksson som fick kliva av igår är tillbaka.

Satt och räknade lite innan och kom fram till att om vi får övriga resultat med oss så kan det räcka med sex poäng till för att nå Kvalserien. Anta att Västerås vinner mot Rögle i morgon på övertid och Malmö besegrar Oskarshamn, då hamnar både Rögle och Västerås på nio poäng, och Malmö på tio poäng. Vinner Malmö då hemmaderbyt på söndag samtidigt som Oskarshamn besegrar Västerås är det faktiskt klart redan innan bortamatchen mot Västerås.

Och även om detta scenario är ganska långsökt kan det absolut inträffa, samtidigt som Malmö kan falla ihop ett par gånger under resans gång. Det hade dock varit skönt att komma upp till Västerås och redan ha säkrat Kvalserieplatsen, för det är tufft att ta poäng där. Men som sagt.

Det är en lång väg att vandra.

Malmö kom upp till Oskarshamn dagen efter en tung derbyseger, och lyckades återigen ta tre mycket, mycket viktiga poäng. Malmös förstaperiod var en av säsongens absolut bästa perioder, och när slutsignalen för den ljöd hade Malmö efter mycket bra spel gått upp i en tvåmålsledning.

I mittenperioden gjorde Malmö mål efter knappa minuten innan Oskarshamn kunde reducera till 3-1. Det kändes bra inför tredje perioden, men absolut inte klart. Pontus Sjögren stod återigen för en bra match, och riktigt kul att Dragan Umicevic som jag personligen inte anser har levt upp till förväntningarna fick sätta dit mål nummer fyra i tredje perioden.

Oskarshamn var väl egentligen bara bättre under matchens inledande fem minuter, innan Malmö tog över totalt. Powerplayspelet såg än en gång riktigt bra ut, och jag måste säga att det inte fanns någon spelare som var dålig idag.

Samtidigt gick resultatet i Rögle-Västerås i vår favör, där Rögle tog tre poäng efter att ha krossat Västerås, som tydligen skall ha sett riktigt risiga ut. Inför matchen var jag rädd för att Malmö-lirarna skulle ha haft svårt att ladda om efter gårdagens derbyfajt, men i stället kändes det som om att det var Oskarshamn-spelarna som inte riktigt var återställda.

Malmö har gett sig ett riktigt bra utgångsläge inför två kommande hemmamatcher, och har faktiskt allting i egna händer. Nu skall vi dock inte dra för stora växlar av det här - förlust på fredag och det ser tufft ut igen.

Med andra ord blir det en ny ödesmatch på fredag.

För en gångs skull får man som Malmö-supporter skriva att vi hade marginalerna på vår sida. För så var det verkligen idag. Rögle hade ett par solklara målchanser och minst tre ramträffar under matchen, men Malmö håller emot och vinner med 3-1.

Samtidigt skall vi ta med i beräkningen att Malmö verkligen förtjänade att ha marginalerna på sin sida i den här matchen. Man brukar säga att tur förtjänar man, och så var det verkligen idag. Jämför man med Västerås-matchen var det ett Malmö som stod upp för varandra, jobbade stenhårt, och faktiskt för en gångs skull hade bra försvarsspel.

Malmös första mål är riktigt coolt. Linus Klasen försöker sig på att zorra in pucken, misslyckas och på returen slår Robert Carlsson retligt in pucken. Underbart!

Pontus Sjögren skall även ha stort credd för det här. Matchen är extremt jämn, och det är han som håller oss kvar framförallt i början av andra perioden då Rögle hade oss under enorm press.

Malmö behövde vinna för att hålla liv i Förkvalserien. Nu finns åtminstone chansen att vara med i fighten om Kvalserieplatsen. Dock är det inte mycket värt om man inte tar tre poäng i morgon igen. Så det är bara att ta en match i taget.

Nej, det blev inte femte gången gillt för Malmö, och Västerås tog en ganska klar och definitivt välförtjänt seger. Som Patrik Sylvegård säger på den efterföljande presskonfernsen, att man kan sätta namn på fyra av målen, så har han väldigt rätt.

På första målet går Linus Klasen bort sig i markeringen, på andra målet missar Robert Carlsson sin tackling, tredje målet är en idiotpassning av Marcus Högström och på femte målet så kladdar Tim Heed på offensiv blå. Säsongen har hittills präglats av en mängd individuella misstag, och givetvis håller det inte att bjuda på fyra mål.

Att Malmö, med två minuter kvar, faktiskt var och nosade på en kvittering kändes ganska konstigt. Västerås hade dominerat matchen, och Malmö var för trötta, för långsamma och för sega - precis som vanligt. Det känns som att Malmö hela tiden är en-två sekunder för långsamma i allt de gör. När de skall ta skott tvekar de, så att de hinner bli täckta och så vidare.

Jag känner mig dock inte alls lika besviken jämfört med exempelvis Mora-matchen i onsdags. Nu är vi i alla fall i Förkvalserien, och även om vägen till Kvalserien känns lång och nästintill omöjlig att vandra nu när vi är fem poäng bakom Västerås, så blev säsongen åtminstone en vecka längre.

Det var ingen bra match. Absolut inte. Dessutom var Almtuna i många stunder det bättre laget med mer fart och vilja. Men samtidigt spelar allt det där ingen som helst roll idag. När det väl gällde som mest så klev lagkapten Linus Klasen fram och avgjorde.

Vilken pärs det var. Flera gånger under matchen blev jag frustrerad, för Malmö kom verkligen ingen vart. Utöver ett stolpskott av Magnus Häggström hade Malmö inte haft mycket i anfallsväg. Och när man behövde attackera som mest, i den tredje perioden, efter två mållösa, så var det i stället Almtuna som tog tag i taktpinnen.

Finns egentligen inte mycket att skriva om matchen. Tidigt tog Mora kommandot i sin match mot Borås, och tidigt stod det klart att Malmö skulle behöva ta tre poäng för att säsongen inte skulle vara slut. Billig utvisning eller inte, Malmö får ett powerplay på slutet, man plockar Pontus Sjögren, men den sjätte spelaren hinner knappt in på isen innan Klasen tar avslut som letar sig in.

Västerås hemma i morgon. Då är det helt nya förutsättningar.

När pucken i höstas släpptes inför Hockeyallsvenskan 2011/2012 så trodde jag på ett trendbrott, det skall jag erkänna. Det snackades om att spela med lokalt förankrade spelare - och spetsa de två översta linorna med stjärnförvärv.

Ni vet historian därefter, spelare på spelare hämtades in och jag var nog inte ensam om att känna mig riktigt positiv inför säsongen. Inte mindre positiv blev man när man såg första träningsmatchen i en välfylld Isstadion, mot Sparta Sarpsborg, där Jesper Mattsson satte säsongens första mål och allting såg riktigt bra ut.

Det såg ett par matcher in på säsongen riktigt bra ut, men säsongens första match mot Västerås hemma kommer jag ihåg som en vändpunkt. Förlust med 2-6 och alla de brister som man nu anser självklara kom fram. Fart och inställning var framförallt två egenskaper som lös med sin frånvaro.

Någonstans där och då minns jag att jag kände att laget skulle behöva ytterligare någon komponent, framförallt på backsidan. Utöver inhämtade Marcus Högström och Magnus Häggström blev det inte någon mer värvning.

Nu står vi här. Malmö har förbrukat två chanser att se till att säsongen inte slutar i ett totaljättefiasko genom att till och med missa förkvalserien. Inför sista matchen i morgon måste Malmö sannolikt ta 3 poäng för att inte sluta på sämre än sjundeplats för andra året i rad.

Detta riskerar man alltså göra med allsvenskans dyraste spelarmaterial någonsin. Det spekuleras till och med i att budgeten skall vara högre än vissa av de elitserielagen som går till slutspel. Säsongen är redan en misär utan dess like.

Kvalserien direkt borde inte vara något problem för ett lag av den här kostnaden. Men som vi alla vet så spelas inte ishockey med plånböckerna. Det har Malmö Redhawks bittert fått erfara, och riskerar nu att stå för det största, svenska idrottsfiaskot på klubblagsnivå. Någonsin.