Innan pucknedsläpp idag så spelades "Hej här kommer segertåget" i Arena-högtalarna. Lagom kaxigt. I och med dagens insats så får man anledning att spela den även inför nästa hemmamatch. Sjunde raka segern hemma, och åttonde raka matchen med poäng innebar 7-3-segern mot Troja.

 

Malmö Redhawks danska spelare grundlade segern. Tre av de sju målen gjordes av danskar, och totalt stod danskkvartetten för sex poäng. Philip Hersby och Stefan Lassen får dela på matchens snyggaste mål-utnämningen. Jag kan nämligen inte bestämma mig för vilket av målen som är snyggast. Hersby kommer in från utvisningsbåset och snärtar mycket vackert in Redhawks andra mål. Lassens mål byggs upp av en underbar klapp klapp-kontring och avslutas med skott från Lassen.

 

Totalt 19-38 i skott i Trojas favör. Trojas tränare var irriterad på presskonferensen och ansåg att man var minst lika bra som Redhawks. Håller delvis med. När man reducerade till 2-4 var Redhawks ordentligt i brygga, och 5-2-målet kan vara nyckeln till kvällens seger. Jag tycker dock att Redhawks försvarare styrspelar oerhört bra i egen zon och täcker rätt ytor på isen så att Trojas anfallare får ta skott ur sämre vinklar och lägen. Precis som jag ansåg att man gjorde mot Södertälje.

 

5 529 på läktaren. Inte tillräckligt bra. Det är på tiden att Malmö-publiken återvänder till Arenan nu. Det har laget faktiskt förtjänat.

 

Leksand borta på fredag. Trots att Rödhökarna nu lyfts fram av sin fina svit så tror jag att det blir oerhört tufft att ta poäng däruppe. Trots att dalmasarna inte har några NHL-spelare så är man ett av ligans absolut bästa lag och man leder också serien. Målsättningen får vara en pinne där, tycker jag.

 

I och med fyramålssegern behöll man Mora bakom sig. Dessutom passerade man Örebro. Vem hade kunnat ana det för en dryg månad sedan?

Igår spelades en av de bästa matcherna jag har sett hittills denna säsongen i Malmö Arena. Inför matchen hade jag på känn att det skulle bli en riktigt tuff match, men såg trots det en klar poängchans för Malmö Redhawks. Samtidigt var jag orolig att publiken, som äntligen strömmade till igår, skulle få se en förlust, och därmed fly Arenan igen.

 

För det är nästan det jag är allra mest nöjd över med gårdagens 5-0-seger över Södertälje. Publiken hittade äntligen tillbaka till Arenan, drygt 6 000 sålda biljetter. Många gånger tidigare när Redhawks lyckats locka tillbaka publiken så har man åkt på däng. Det hände åtskilliga gånger förra säsongen. Igår tog man vara på stödet man fick, och besegrade Södertälje.

 

Henrik Hetta gjorde två riktigt snygga mål, det första med en pärla rakt upp i krysset efter att ha transporterat pucken från egen blålinje, och det andra där han har hela Södertälje-laget mot sig, men lyckas hålla pucken och trä in den i mål.

 

Jag gillade verkligen försvarsspelet igår också. Man styrde Södertälje-spelarna till ofarliga ytor på planen, så att när de väl lyckades få iväg avslut så kunde Pontus Sjögren ganska lugnt och behagligt parera. Riktigt bra!

 

Rasmus Andersson skottfintar ut målvakten, lägger över pucken till Lukas Ericsson som bara har att sopa in pucken på det fjärde målet. Hockeygodis.

 

Troja/Ljungby hemma på onsdag. Tre poäng där och saker och ting börjar se riktigt bra ut. Det svänger dock snabbt med trepoängssystemet, vilket Malmö Redhawks har fått erfara nu när det har gått bra i cirka en månad. Skulle det dock bli noll poäng hemma mot Troja, och därefter noll poäng uppe i Leksand (vilket inte är ett otänbart scenario) så ser det med ens inte lika skoj ut igen. Det gäller att fortsätta vinna.

En av seriens absolut tuffaste bortamatcher är de som spelas mot Karlskoga. Det blev en tuff, tajt och grinig match även i kväll. Redhawks fick med sig ett poäng - ett klart godkänt resultat egentligen. Men med tanke på att man ledde med sex minuter kvar av tredje perioden så känns det riktigt surt.

 

Matchen var ganska lik Västerås-matchen, även om den var betydligt jämnare. Redhawks spelade bra försvarsspel och utnyttjade de chanser man fick. Dessutom hade man en skicklig målvakt, för kvällen, Axel Brage. Riktigt trist att han inte får bärga tre poäng, för sett över 60 minuter så var han klart bäste Redhawks-spelare.

 

Nu blir det ett, vilket som sagt är en bra skörd vanligtvis.

 

Ny match på fredag igen då Södertälje kommer på besök. Det är en minst lika tuff utmaning som Karlskoga borta. Jag hoppas dock på bra uppslutning av Malmö-publiken, då laget verkligen har gjort sig förtjänt av ett tusental till på läktarna åtminstone.

En av seriens absolut tuffaste bortamatcher är de som spelas mot Karlskoga. Det blev en tuff, tajt och grinig match även i kväll. Redhawks fick med sig ett poäng - ett klart godkänt resultat egentligen. Men med tanke på att man ledde med sex minuter kvar av tredje perioden så känns det riktigt surt.

 

Matchen var ganska lik Västerås-matchen, även om den var betydligt jämnare. Redhawks spelade bra försvarsspel och utnyttjade de chanser man fick. Dessutom hade man en skicklig målvakt, för kvällen, Axel Brage. Riktigt trist att han inte får bärga tre poäng, för sett över 60 minuter så var han klart bäste Redhawks-spelare.

 

Nu blir det ett, vilket som sagt är en bra skörd vanligtvis.

 

Ny match på fredag igen då Södertälje kommer på besök. Det är en minst lika tuff utmaning som Karlskoga borta. Jag hoppas dock på bra uppslutning av Malmö-publiken, då laget verkligen har gjort sig förtjänt av ett tusental till på läktarna åtminstone.

Redhawks tog i kväll sin femte raka seger. Man är ordentligt på gång nu. Det var ingen match att hänga i granen direkt, men genom hårt arbete och intensiv forechecking så hade laget ganska bra koll på händelserna från start till mål.

 

Idag var det, precis som mot Västerås, den defensiva insatsen som grundlade segern. Endast ett insläppt mål. För två månader sedan hade det varit ett för mycket. Med den målproduktion man faktiskt har nu så vet man att man kan släppa ett och kanske även två och vinna matchen trots det. Bra.

 

Robin Alvarez fick kliva av tidigt i första perioden. Blir han borta länge kan det bli ett problem, särskilt då André Burakovsky redan står på skadelistan och enligt Ulf Taavola på presskonferensen inte är nära spel just nu. Idag klev dock övriga forwards fram och gjorde det bra, exempelvis Magnus Häggström, Alexander Bergström och Nicklas Jadeland.

 

Jag trodde att det skulle kunna komma en del folk idag, men hade helt fel. Bara ett par hundra över 4 000. Det tycker jag inte är bra, med den senaste tidens resultat i åtanke. Samtidigt är inte Almtuna en söndag eftermiddag hetare än såhär.

 

Ännu mer synd är det då man har Karlskoga borta på tisdag innan hemmamatch mot Södertälje på fredag. Det känns som att det blir tufft att besegra Karlskoga borta, och en förlust där kan innebära ett hundratal färre på fredag. Samtidigt har Redhawks svikit publiken tidigare, och nu får man stå för konsekvenserna. Det finns bara en sak att göra för att locka tillbaka åskådarna, och det är att fortsätta vinna.

 

 

Jag skall erkänna att jag inte på förhand trodde att Malmö Redhawks skulle kunna förlänga sin segersvit på tre raka segrar i bortamatchen mot Västerås. Kvällens motståndare var inte bara obesegrade på hemmaplan på över en månad, Västerås är också det lag som verkligen lyckats pricka in exakt rätt NHL-spelare att plocka hem.

 

När man såg första perioden steg inte direkt Redhawks aktier i värde heller. Smått bisarra 14-1 i skott och total dominans från Västerås, och ändå lyckades man ha 0-0 på tavlan inför mittenakten. Pontus Sjögren gjorde en fenomenal insats, och utan honom hade aldrig skrällen, vilket jag väljer att kalla den, kunnat bli av.

 

Inför andra perioden så misstänkte jag dock att om Sjögren fortsatte att hålla tätt samtidigt som Redhawks fick in det första målet, så skulle det kunna frammana spöken hos VIK-spelarna. Och visst kändes det lite så. När Mattias Persson, som en blixt från klar himmel, stänkte in 1-0, samtidigt som man avverkade boxplay efter boxplay, så kändes det som att det inte spelade någon roll varifrån Västerås Patrik Berglund eller Mikael Backlund tog skott ifrån, utan Sjögren var där.

 

Efter R.J Andersons 2-0 mål fick man ett resultat att på allvar jobba med inför den tredje perioden. Jag blev återigen orolig när Västerås reducerade efter mindre än 40 sekunder in i slutperioden, men Redhawks lyckades hålla undan och Persson, som på allvar har vaknat nu, kunde stänka in 3-1 efter fint förarbete av Nicklas Jadeland. Sedan kom fyran i tom kasse. Helt plötsligt ligger vi på +2 i målskillnad. Vem hade kunnat tro det för tre veckor sedan?

 

Rasmus Andersson har gjort det riktigt bra hittills, som jag skrev efter Tingsryd. Idag tyckte jag inte riktigt att han kom upp i samma standard. I stället för att göra det enkelt så blev det någon tiondels för långt puckhåll, och det fungerar mot Tingsryd och Asplöven, men när man möter ett stenhårt forecheckande Västerås, fyllt med NHL-spelare, så leder det till livsfarliga pucktapp i egen zon. Man skall dock komma ihåg killens ringa ålder. Hans utvecklingskurva går fortfarande spikrakt uppåt.

 

Almtuna hemma på söndag. Det borde nästan bli tre poäng där. Då hade man på allvar kunnat titta upp i tabellen. Efter de senaste matcherna så anser jag att det vore synd och skam om inte publiksiffran når en bra bit över 5 500.

Redhawks har fått upp ångan ordentligt. Målskyttet har lossnat, powerplay-spelet ser bättre ut, och just effektiviteten grundlade kvällens seger.

 

Rasmus Andersson. Han bara kör. Det är helt galet vad han har gått in och tagit för sig den här hösten. Han får förtroende i powerplay för första gången idag, och smackar in sitt första mål i just den spelformen. Otroligt. Att han dessutom tar rätt beslut gång på gång, gör det enkelt och aldrig slarvar i det defensiva arbetet gör det hela till en ännu mer surrealistisk framgångssaga.

 

Trots 7-2-seger så kändes det inte som att Redhawks var så ofantligt bra. Man var bra. Men det var inte enormt bra. Men när jag hävdade att effektivitet och problem med målskyttet inte är problem som går att lösa under en säsong, så hade jag ju uppenbarligen fel. Helt plötsligt har helt rätt spelare vaknat till i form av Robin Alvarez, Mattias Persson och så vidare. Då slinker puckarna in.

 

Måste vara skönt för en spelare som Pontus Sjögren som ofta gör så bra matcher att kunna släppa ett billigt mål och trots det vinna matchen. Tidigare har varje mål han släppt inneburit så enormt mycket skada, eftersom man inte gjorde några framåt, men det är nog trots allt bra för både laget och honom själv att veta att det inte är kört om han inte har världens bästa dag på jobbet - i varje match.

 

Tingsryd var dock tama idag. Det måste vi komma ihåg. En större värdemätare blir Västerås borta på onsdag. En betydligt svårare match. En bra insats där, så tror jag dock att Arenan kan bli ganska välfylld på söndag mot Almtuna.

Trots att Redhawks nog borde ha tagit tre poäng igår mot Djurgården, efter att man hade 3-1 inför sista perioden. I stället tog Djurgården över totalt i tredje och kvitterade. Starkt att man lyckas ommobilisera, hålla ut i boxplay under förlängningen och vinna straffläggningen.

 

Precis som man kunde förutspå så behövdes det lite luft under vingarna för Mattias Persson. Efter att målnollan spräcktes mot Asplöven så var han en av planens bästa spelare mot Djurgården, och satte dessutom den avgörande straffen som gav bonuspoängen.

 

Djurgårdens kris blir samtidigt djupare. Att HockeyAllsvenskan är en bra liga visste vi, men trots det kunde jag aldrig tro att Djurgården inte skulle ligga bättre än vad de gör vid det här laget. Det är dock många poäng kvar att spela om, och man bör inte ge upp ännu. Har alltid gillat Challe Berglund. Möjligtvis att han bör kliva ur båset, mest för att få till en förändring.

 

Åtta poäng av tolv möjliga i veckan som gick. Det får trots allt ses som bra. Man är nu åtta poäng ifrån det negativa strecket, och fyra ifrån playoffstrecket. Känns som att laget får följa den berömda klyschan och ta en match i taget, och få en vinnande streak efter uppehållet.

 

Då kan vi börja titta uppåt i tabellen.

Inför Asplöven hemma igår låg trots allt ett ganska tungt ok på spelarnas axlar. Vid förlust skulle marginalen ned till det negativa kvalstrecket bli försvinnande lite. Trots detta går spelarna ut på isen och gör riktigt bra ifrån sig, får en välförtjänt ketchupeffekt och besegrar Asplöven med hela 10-2.

 

Det började med ett tidigt mål, och därefter bara rullade det på. Jag tror att det kan bli jäkligt viktigt att spelare som André Burakovsky, Nicklas Jadeland och Mattias Persson fick måla igår. För att dessa tre skall komma igång på allvar och producera, vilket faktiskt är deras uppgift, så var det viktigt att lite målnollor kunde spräckas.

 

Givetvis kan man inte dra på alldeles för stora växlar av det här. Asplöven såg extremt tama ut och att släppa in tio mål, är som deras tränare beskrev det på presskonferensen - pinsamt. Ett större eldprov kommer snarare i morgon. Djurgården kommer på besök.

 

Det innebär att chansen att verkligen få lite fart på skutan. Man kan ta sin andra raka trepoängare, vilket inte har hänt sedan jag vet inte när. Redhawks måste dock gå ut och tajta till defensiven mer, och samtidigt minimera de individuella misstagen. Det spelar nämligen ingen roll om man spelar riktigt bra försvarsspel genomgående under matchen, men att man gör fem misstag. Djurgården är tillräckligt bra för att förvalta dessa lägen.

 

Djurgården befinner sig i ett liknande läge som Redhawks - om inte värre. Alla förväntade sig att Djurgården skulle gå som ett tåg genom serien, och nu ligger man blott två poäng framför Redhawks. Seger för Rödhökarna i morgon och krisen kommer att vara total i DIF-lägret. Det hoppas jag att vi utnyttjar.