Redhawks fortsätter att ha problem med målskyttet. Och är det något som är extremt frustrerande som åskådare så är det när ens lag har problem att göra mål. Efter fredagens förlust (1-2) mot Djurgården så fick man bara med sig en poäng hem ifrån Tingsryd (2-3 efter förlängning), där man kvitterade i slutskedet.

 

Jag kan inte sätta fingret riktigt på vad det är, men redan under Redhawks uppspelningsfaser så känns det inte som att någon farlig chans kommer att skapas av det hela. Väl inne i offensiv zon är man ofta helt uddlösa framåt, med spel långt ute längs sargerna. Spelare som Alexander Bergström, Nicklas Jadeland och till viss del även Mattias Persson är ibland osynliga under delar av matcherna. Den sistnämnde fick dock kliva av idag efter en ful tackling mot huvudet.

 

Det måste kännas oerhört tungt för en spelare som Pontus Sjögren som ibland gör helt makalösa räddningar, och släpper man in mellan ett och två mål per match som målvakt så har man faktiskt gett sitt lag chansen att vinna matchen. Mer än så måste man kunna kräva framåt.

 

Snacket om att Malmö har bantat sin budget och inte kan jämföras med förra året köper jag inte riktigt. Givetvis skall man inte jämföra med förutsättningarna och de spelare som fanns i laget förra året. Däremot så har man fortfarande en hög budget - relativt övriga allsvenska lag. Det måste man komma ihåg. Därför kan man inte enbart använda en lägre budget som förklaring till vad som händer.

 

Målskyttet just. Ofta något som kan bli problematiskt över en hel säsong om man inte får igång det naturligt under säsongen. Det känns som att det är lite på väg dit. Det är inte heller så märkligt att powerplay-spelet inte alls sitter när offensiven i vanliga fall inte heller har något spets. Mer attack mot mål i stället för spel runt runt i offensiv zon.

 

Tolv mål framåt och tretton insläppta. Det är ett snitt om 1,7 mål framåt per match och 1,85 mål bakåt per match. Den andra siffran är mycket bra. 1,7 mål framåt däremot - är alarmerande.

Asplöven besegrade idag Malmö Redhawks med 1-0 och tog tre, välförtjänta, poäng. Redhawks kom inte alls upp i en tillräcklig hög standard, och det känns som om mitt resonemang angående att årets upplaga av Redhawks är bättre mot sämre lag, fick vatten på kvarn.

 

Malmö har nu spelat tre bortamatcher och förlorat två av dem - båda mot HockeyAllsvenska nykomlingar. Det känns inte alls bra. Sättet som laget spelade på idag känns inte heller bra överhuvudtaget. Det såg fruktansvärt slappt och lojt ut, och Malmö hade stora problem med att få till längre anfall. Andra perioden var värst där Asplöven hade kunnat punktera matchen om inte Pontus Sjögren stängt igen.

 

Redhawks känns ruskigt trubbiga framåt. Egentligen ingen naturlig sniper. Jag trodde att Nicklas Jadeland skulle vara en sådan. Om han är det, så har han i alla fall inte visat prov på det hittills. Idag får man knappt igång något fungerande spel i anfallszon alls.

 

Som jag tidigare har skrivit så tror jag matcher mot, på förhand bättre, lag passar Redhawks bättre i år. Framförallt för att det då räcker med att ligga rätt och gå på de chanser som ges. Så fort man förväntas bli det spelförande laget så känns det jobbigt. Hemmasegrarna har inte heller sett jätteövertygande ut. Grejen där är att man har fått matchens första mål, och lite flyt att jobba vidare på under resterande del av matchen. Mot Karlskrona och Asplöven har man båda gångerna hamnat i underläge och därefter tappat matchen.

 

Det gäller att få igång ett bättre målskytte omedelbart, för att gå och lita på att man skall få första målet i matcher håller inte riktigt.

 

Powerplay-spelet idag är också under all kritik. Mest signifikativt för det var i tredje perioden när man äntligen fick tryck på Asplöven. Då fick man ett powerplay - och var inte uppställda i offensiv zon en sekund.

 

Synd. Det här tog lite udden av Djurgården hemma på fredag, där det annars kändes som att känslan kring den matchen var på väg att byggas upp till något riktigt stort. Krävs ordentlig upprättelse om vi skall ha chans i den matchen.

 

Bästa spelare på planen idag tycker jag var Robin Alvarez som hade ett avslut i stolpen.

Malmö Redhawks studsade omedelbart tillbaka efter nederlaget mot Karlskrona i onsdags och besegrade igårkväll Oskarshamn hemma. En jämn match där Oskarshamn faktiskt var det bättre laget under delar av matchen.

 

Matchen blev ganska Mora-matchen för en vecka sedan, precis som då såg motståndarna något hetare ut, men så fick Malmö ett mål att jobba på, och på något sätt så känns det som att det här laget lyfter sig rejält när man får lite luft under vingarna.

 

Jag gillar vad jag har sett av Ludvig Rensfeldt såhär långt. Han är bra både offensivt och defensivt och spelade igår faktiskt både powerplay och boxplay. Målnollan spräcktes dessutom då han satte det tredje målet i tom bur.

 

Publiken får nog vänja sig vid denna typ av matchbild, att Malmö spelar disciplinerat och tätt och går på de chanser som ges. För mig är det inga som helst problem så länge trepoängarna trillar in på löpande band. Efter fyra matcher har laget bärgat nio av tolv möjliga poäng, vilket är starkt.

 

Man brukar hävda att ett poängsnitt runt två poäng per match, eller i alla fall något strax under, krävs för en direktplats till Kvalserien. Redhawks ligger nu på 2,25. Givetvis är det en siffra som inte säger oss något överhuvudtaget ännu, men kul trots allt!

De två senaste matcherna har Redhawks visat upp en fin offervilja och arbetat stenhårt över hela banan. Den känslan infinner sig inte riktigt efter dagens match, vilken skrivs till 3-1 för Karlskrona. Klart rättvis seger för hemmalaget som visade att man absolut kommer att bli att räkna med i vinter.

 

Nej, tyvärr så stämde det inte alls för Malmö idag. Personligen så förväntar jag mig mer av spelare som Nicklas Jadeland och Alexander Bergström. De skall, och behöver, vara spelare som gör skillnad, men jag tycker inte alls att de har visat vad de kan ännu så länge.

 

Robin Alvarez och hans kedja skapar ofta bra tryck i offensiv zon, men utan att komma till några avslut eller farliga chanser överhuvudtaget. Att bara ha pucken i sarghörnet hjälper ej. Jag vill se Alvarez gå mer rakt på mål, som jag vet att han kan, och som man dessutom har sett honom göra - med framgång - flera gånger förr.

 

Försvaret var inget vidare idag heller. En hel del bortgivna chanser, bland annat var det oerhört slappt hemjobb när Karlskrona gjorde 2-1.

 

Axel Brage har nu fått stå två matcher och två perioder. Han har gjort det klart godkänt, men det märks att han inte riktigt är redo för förstaspaden. Idag kan man inte klandra honom, alla målen kändes ganska "klara", men det skall trots allt bli skönt att få tillbaka Pontus Sjögren igen.

 

Vi får hoppas på omedelbar uppryckning på fredag, då hemma mot Oskarshamn.

Malmö Redhawks gjorde det igen. Slet hårt och kammade hem tre poäng. Mindre oväntad seger än Örebro borta, men fortfarande visade laget upp god moral och ishockeyns kanske mest gyllene regel visar sig ännu en gång stämma: jobbar man minst lika hårt som motståndarlaget har man en god chans att vinna matchen.

 

Man skall inleda med att säga att Mora faktiskt lika bra hade kunnat ta med sig alla tre poäng. Man hade flera riktigt heta möjligheter, och de hade absolut inte varit oförtjänta av poäng. Däremot känns det signifikativt för årets upplaga Malmö Redhawks att verkligen slita häcken av sig och därmed göra sig förtjänt av det där lilla extra flytet, vilket det alltid kändes som att motståndarna hade under förra säsongen.

 

Hemmapremiären var fantastisk rolig att beskåda. Publiken levde sig på ett riktigt bra sätt in i matchen, och trots att laget såg lite slappt ut emellanåt, exempelvis då Mora kvitterade till 3-3 när Redhawks hade powerplay, så är detta helt klart den typen av match som får marginalåskådare att fortsätta besöka matcherna.

 

Om Axel Brage stod på huvudet i förra matchen mot Örebro, så får man väl säga att han inte riktigt var lika bra igår. Det andra målet borde han definitivt räddat, ett vinkelskott som gick in mellan stolpen och benskyddet, och även om tredje målet kom på en två mot en-situation så kändes det på något sätt för billigt.

 

Ofattbart hur Pontus Sjögren blev avstängd ytterligare en match!

 

Lukas Eriksson har jag gillat ända sedan han kom till klubben. Redan från början förespråkade jag att ge honom mer istid. Nu har mina förhoppningar besannats och han har verkligen gjort det bra. Två mål igår och tillsammans med Magnus Häggström matchens klart bästa spelare.

 

Sex poäng på två matcher, en av seriens svåraste bortamatcher avklarade och seger mot Mora som vann båda mötena i Arenan förra året. Himmelriket? Nja. Förra året vann man också de två inledande matcherna - och alla vet hur det gick sedan. Förra året var jag fast besluten att inte göra någon större bedömning förrän framåt jul. Jag tror vi får vänta ett tag till med att bedöma årets tendenser. Men det ser onekligen positivt ut.

Malmö Redhawks visade ingen pardon och meddelade resten av seriens lag att man kommer att bli att räkna med i år - genom att sänka förhandsgiganten Örebro. Jag skall säga att jag aldrig hade kunnat tro att Redhawks skulle kunna åka upp till Örebro i premiären och slå igen butiken totalt och vinna med 1-0. Fantastiskt!

 

Riktigt, riktigt, riktigt bra försvarsspel visades upp idag, och om Ulf Taavola var missnöjd efter söndagens nio insläppta måste detta vara hans dröm för hur en match skall se ut, defensivt. Visst hade Örebro lägen, men sett över matchen så gjorde Malmö-försvaret en extremt skicklig insats.

 

På något sätt tror jag att denna sortens matcher passar årets upplaga av Malmö Redhawks, då man kan tajta till det defensivt och utnyttja de chanser man får framåt. På så vis kompenserar man den "brist" på spetskompetens som man har - om man jämför med förra året.

 

Jens Olsson gör ett riktigt vackert mål där han är med i speluppbyggnaden och sedan bara har att raka in den över mållinjen. Underbart.

 

Däremot har jag ingen aning om hur domarna tänkte när de ger Pontus Sjögren matchstraff. Emil Kåberg åker emot honom, Pontan sätter upp stöten för att skydda sig själv och Kåberg åker rakt in i den, och så åker Pontus ut 5+20 för checking to the head. Ofattbart.

 

Jag skall erkänna att jag blev orolig hur Axel Brage skulle kunna prestera med söndagens match i tankarna, men förutom att han släppte ut någon farlig retur så gjorde han det väldigt bra. Med bra hjälp av sina backar.

 

Som sagt. Redhawks kommer nog att ha bra möjligheter mot de, på förhand, lite bättre lagen. Det kommer dock att bli intressant att se hur det ser ut mot lag man måste föra matcher mot. Det är nämligen där som majoriteten av alla poäng hämtas in.

 

En av säsongens absolut svåraste bortamatcher slutar med tre poäng. Det hade jag definitivt inte kunnat tänka mig. Riktigt imponerande, Redhawks!

I morgon är det äntligen dags för Redhawks att premiärspela i årets version av HockeyAllsvenskan. Cirka ett halvår har gått sedan hoppet förvandlades till förtvivlan i förra säsongens sista period, då Rögle gick från 3-0 hemma mot Oskarshamn till bisarra 7-0 och därmed knep den sista Kvalserie-platsen på målskillnad. Hur de sedan förvaltade den platsen vet vi alla vid det här laget.

 

Redhawks har inte alls lika höga förväntingar på sig i år. Topp sju är målet av det man får höra från officiellt håll. Själv anser jag att gränsen för godkänt går vid topp fem. Kraftigt reducerad budget jämfört med förra året - ja visst. Samtidigt ligger årets lönebudget någonstans mellan 10-12 miljoner kronor, och det är helt klart betydligt högre än mer än hälften av alla seriens lag. Därför tycker jag att topp fem är en rimligare målsättning.

 

Tar vi poäng i morgondagens match är jag nöjd. Örebro borta i första matchen är ingen lätt uppgift, och poäng där, oavsett antal, är absolut godkänt.

 

---

 

Plötsligt är NHL-spelare välkomna till HockeyAllsvenskan. Kul - för marginalpubliken. För de som bara går på ishockey då och då kommer underhållningsvärdet givetvis att bli högre, men de som inbitet följer sina lag i match efter match kommer att få se de redan färdiga lagbyggena brytas upp, göras om och sättas samman. Bara för att återigen brytas upp när NHL-lockouten är över, oavsett om den tar några månader eller ett helt år.

 

Dessutom tackade man ju först nej. Bara för att ångra sig ett tag senare. Konsekvent.

 

I övrigt känns det skumt att Elitserien nobbar, men HockeyAllsvenskan accepterar. Snacka om att man kan få en fördel i en framtida Kvalserie, om Elitserielagen står utan förstärkningar.

Jag trodde faktiskt att Redhawks skulle visa upp något betydligt bättre än det som åskådarna i Lund igår fick bevittna. I stället blev det typiskt träningsmatchs-lunk och det syntes ganska tydligt att båda lagen är sugna på lite riktigt seriespel.

 

Troja var möjligen det något bättre laget sett över hela matchen. Det var dock ingen rolig match att titta på, och några marginalåskådare från Lund lyckades man nog inte övertyga och locka med gårdagens spel. Kul dock att Rasmus Andersson fick sätta dit en puck. Riktigt vackert dessutom!

 

En spelare som jag förväntar mig mer av såhär långt är Nicklas Jadeland. Han har inte alls levt upp till de sniper-förväntningar som jag hade på honom när han kom hit. Det spelar i och för sig ingen roll hur han presterar nu under försäsongen om han sedan är outstanding under seriespelet.

 

Powerplay-spelet: måste bli B-E-T-Y-D-L-I-G-T bättre om Redhawks skall ha samma möjlighet att avgöra jämna och täta matcher som förra året. Linus Klasen och Co. levde i stort sett på sitt powerplay, och hade en mördande effektivitetsprocent i den spelformen. Det är absolut inte rätt att kräva ens i närheten av det spelet, då det är ett helt nytt lag, men får man ett par minuter per match med en mer gubbe på isen så måste man få utdelning.

 

André Burakovsky tycker jag ser väldigt intressant ut. Han kommer bli fantastisk att kolla på i vinter, är jag helt övertygad om. Han kan lätt göra 15-20 poäng om han får förtroende. Och det är lågt räknat.

För någon vecka sedan frågade jag mig själv vad Malmö Redhawks målsättning inför säsongen torde vara. Under Hockeyallsvenskans upptaktsträff, vilken avhandlades idag, så sade Ulf Taavola att det är en målsättning att vara topp sju som gäller. Det vill säga minst förkvalserie.

 

Det kan jag känna är ett lagom mål. Någonstans runt topp fem ligger min ribba för en godkänd säsong, och så som laget har presterat hittills så känns det också som ett ganska realistiskt resultat. I morgon är det dags för den nästsista träningsmatchen, mot Troja i Lunds ishall, innan det är genrep på söndag och därefter seriestart nästa onsdag.

 

Det närmar sig.

Malmö har nu spelat sex av sina totalt åtta träningsmatcher, och har Troja "hemma" i Lunds ishall på onsdag, samt Linköping borta på söndag om en vecka. För en vecka sedan avslutades försäsongsturneringen uppe i Olofström, och jag tycker att Malmö presterade klart godkänt. Trots 0-5-torske mot nyuppflyttade Karlskrona så besegrade man både Olofström (4-1) och Örebro (2-1 efter förlängning).

 

En av Redhawks absolut bästa spelare under turneringen ansåg jag faktiskt André Burakovsky vara. Han gjorde ett väldigt vackert mål mot Olofström, och hade flera bra insatser under turneringens två inledande matcher som jag såg.

 

Det är nu cirka en och en halv vecka till Hockeyallsvenskan börjar och det är Örebro som på onsdagen den 12 september som står för motståndet. Jag tror att det kan bli en tuff match att plocka poäng i, Örebro som har ett minst lika bra lag som förra året och är enligt mig - tillsammans med Djurgården - seriefavoriter.

 

Jag är inte säker på hur mycket jag kommer att skriva här nu i framtiden då jag framförallt kommer att skriva för klubbens hemsida, och då får vi helt enkelt se hur mycket tid som blir över till det här!