Nej, det blev inte femte gången gillt för Malmö, och Västerås tog en ganska klar och definitivt välförtjänt seger. Som Patrik Sylvegård säger på den efterföljande presskonfernsen, att man kan sätta namn på fyra av målen, så har han väldigt rätt.

På första målet går Linus Klasen bort sig i markeringen, på andra målet missar Robert Carlsson sin tackling, tredje målet är en idiotpassning av Marcus Högström och på femte målet så kladdar Tim Heed på offensiv blå. Säsongen har hittills präglats av en mängd individuella misstag, och givetvis håller det inte att bjuda på fyra mål.

Att Malmö, med två minuter kvar, faktiskt var och nosade på en kvittering kändes ganska konstigt. Västerås hade dominerat matchen, och Malmö var för trötta, för långsamma och för sega - precis som vanligt. Det känns som att Malmö hela tiden är en-två sekunder för långsamma i allt de gör. När de skall ta skott tvekar de, så att de hinner bli täckta och så vidare.

Jag känner mig dock inte alls lika besviken jämfört med exempelvis Mora-matchen i onsdags. Nu är vi i alla fall i Förkvalserien, och även om vägen till Kvalserien känns lång och nästintill omöjlig att vandra nu när vi är fem poäng bakom Västerås, så blev säsongen åtminstone en vecka längre.