Förlusten mot Mora stör mig fortfarande. Så fort det känns att vi är på gång och har gjort en bra prestation så faller vi tillbaka i gamla, sömniga spår - och så blir det ett nytt bottennapp igen.

Har funderat lite på om det är så att spelarmaterialet underpresterar, eller om det ända från början har varit överskattat. Givetvis lutar det snarare åt det första alternativet, men redan i somras satte jag ett varningens finger för värvningen av exempelvis Ivan Ciernik. Hans poängproduktion hade dalat de senaste säsongerna, och nu står vi där med en spelare som inte alls har presterat vad vi hade förväntat oss.

Även om jag har sagt att jag vill vänta till jul, så skulle jag vilja se någon form av förändring. Det känns egentligen inte som att snacket om att Malmö "bara har värvat halva Södertälje" är relevant, då spelare som Linus Klasen, Robert Carlsson, Daniel Josefsson, Tim Heed och så vidare inte har underpresterat enligt min mening. Jag skulle snarare påstå att det är spelare som J.D Forrest, Miroslav Lazo, Stefan Lassen och tidigare nämnde Ivan Ciernik som har mer eller mindre floppat.

Någon riktigt tung, stabil back samt någon eller några forwards som jobbar och sliter oavsett vad får stå på min önskelista nu när vi passerat första advent.

Känns som att jag skriver det i match efter match som Malmö förlorar. Man är på tok för tama i sitt försvarsspel. Flera av målen i dag föregås av extremt tafatt defensivt spel av såväl backar som forwards, både när det gäller tacklingar, fore checking, eller att ta bort returer eller spelare från slottet.

Pontus Sjögren bjuder i dag på ett av de viktiga psykologiska målen i matchen. Tycker det inte ser ut som ett darrigt agerande, utan snarare en slump. På repriserna tycker jag fortfarande att han ser tät ut mellan arm och kropp - där pucken går in - men ändå slinker den förbi. Som sagt, det ser konstigt ut, men den ytan skall trots allt alltid vara stängd hos en målvakt. Oavsett vilket.

Annars inleddes första perioden bra i dag tycker jag. Givetvis blir det en kalldusch att vi trots allt hamnar i underläge med 35 sekunder kvar av första perioden och får efter det jobba i motvind.

Något som har varit bra under säsongen är powerplay. Idag stämde det inte alls. Tyckte det såg väldigt omständigt ut, och man möblerade om i PP-linorna ordentligt mot slutet. En period då matchen i och för sig redan var körd, men ändå.

Jag har lovat mig själv att ge laget fram till jul att bevisa sin kvalité för mig. Men det känns som att Kvalserietåget 2012 redan har börjat rulla och är på väg att lämna perrongen. Malmö Redhawks 2011/2012 står fortfarande vid biljettautomaten.

Idag möter vi Mora hemma. Ett Mora som har haft problem hittills, och återfinns på nionde plats i tabellen. Personligen anser jag att det är lika synd varje gång ett anrikt hockeylag hittas så pass långt ner i tabellen. Jag kommer ihåg för två år sedan när Malmö förlorade samtliga fyra möten mot Mora, alla efter 60 minuter.

Nu är det dock nya tider, och jag måste säga att Malmö ser ut att vara lite på gång. Vi har fem segrar på de sex senaste matcherna, och även om spelet kanske inte alltid har sett hundraprocentigt ut så tar vi poängen, precis som vi gjorde i början av säsongen. Idag känner jag på mig att om vi vinner så knaprar vi igen lite. Bofors spelade igår och förlorade, och Leksand möter idag Rögle, en match där någon av dem kommer tappa poäng vilket känns bra.

Robin Alvarez gör enligt Kent Jönsson på Sydsvenskan eventuellt comeback i dag. Daniel Josefsson och Alexander Ribbenstrand är däremot fortfarande borta. Två, enligt mig, tunga avbräck då de två som är bland de bättre backarna ur ett defensivt perspektiv.

Borås låg sist inför gårdagens match mot Malmö. Att inte ta tre poäng i den matchen, skulle vara lika illa som att förlora på straffar mot Sundsvall hemma...

Men det gjorde man. Efter två mål av Robert Carlsson och ett av Alexander Barta, så vann man ganska komfortabelt med 3-1. Tyvärr hade jag endast möjlighet att se sista tio utav tredje perioden, men det sägs ha varit en jämn match under första perioden, och när Malmö sedan fick in sina mål i andra perioden så kontrollerade man händelserna.

Skönt att vi för en gångs skull tog en hyfsat klar seger, utan att man som åskådare behöver sitta spänd i 60 minuter. Det behövde vi!

Jag måste säga att jag trodde väldigt mycket på att Malmö skulle studsa upp ett par nivåer efter segern mot Örebro, och komma in i ett så kallat winning-streak. Så blev det inte alls, utan i stället sjönk vi tillbaka och kunde liknas vid det Malmö vi sett flera gånger tidigare den här säsongen.

Malmö åkte inte tillräckligt mycket skridskor, tacklades för lite och lyckades gång på gång att etsa sig fast i egen zon utan förmågan att ta sig ut därifrån. Samtidigt skall vi inte förminska Södertäljes insats i kväll - de var riktigt bra. Allting som Malmös spelare gjorde dåligt gjorde Södertäljes spelare bra. Det var fart, fläkt och energi.

De spelarna som än en gång är de enda som visar att de verkligen vill ta laget framåt är tvillingarna Westerholm. Det är dags att de på riktigt får chansen i en andra- eller förstafemma de kommande matcherna. För det kan inte se sämre ut än vad det redan gör.

Jag har hållit Hannu Toivonen delvis bakom ryggen och hävdat att det är en spelare vi bara måste ha igång. Jag börjar nu bli rädd för att han inte har en högre nivå att plocka in, och jag tycker egentligen att alla målen i kväll förutom Södertäljes andra (styrning), är tagbara i mer eller mindre mängd.

Borås borta på tisdag. Blir det inte tre poäng där vet jag inte vad jag gör. Västerås slår i dag Sundsvall med 7-2 borta, Sundsvall som vi förlorade på straffar mot. Hemma. Det känns mer och mer som att Malmö Redhawks anno 2011 är ett stabilt hockeyallsvenskt mittenlag. Rätta mig om jag har fel.

De senaste säsongerna har man kunnat räkna ut ett ungefärligt poängsnitt som krävts för att nå Kvalserien. Man brukar säga att 2 poäng per match räcker för en topp tre-placering och således Kvalserieplats. Det snittet gällde faktiskt inte för ett par omgångar sedan då det låg fyra lag eller liknande inom tvåpoängsgränsen. Detta har nu dock slätat ut sig och Malmö ligger på ett poängsnitt på 1,86. Leksand som i detta nu innehar tredjeplatsen ligger på 46 poäng på 23 matcher, alltså exakt på tvåpoängsgränsen. Inte heller Västerås, som för närvarande ligger fyra, har tvåpoängssnittet, utan har samma poäng som Malmö.

För att Malmö skall komma in på samma spår måste man vinna de tre kommande matcherna. Då hamnar vi på 50 inspelade poäng efter 25 matcher. Då återstår det också att se i fall något av nuvarande topp tre har halkat under snittet. Leksand är det såfall, då både Bofors (53 poäng) och Örebro (54 poäng) ligger kvar på sitt snitt även om de förlorar två raka.

Ruskigt starkt av dessa två. Bofors trodde jag inte på förra säsongen, men de ligger alltså, enligt mig mycket förvånande, tvåa! Imponerande.

Nu vill jag se att Malmö kommer igång och blir den maskin vi alla hoppas på att de kan vara, och vinner ett par raka matcher här nu, så vi kommer upp till topp tre. Faktum är att vi har tre raka segrar och fyra stycker på de fem senaste. Fortsätter segertåget i morgon mot Södertälje borta? Hoppas det!

Oj! Var börjar man efter en sådan match som den mot Örebro hemma igår? Jag hade oturen att inte kunna befinna mig på plats, men stämningen lös verkligen igenom tv-rutan.

Örebro går upp till 2-0, tidigt i andra perioden, där jag tycker att det första är ett dåligt ingripande av Hannu Toivonen, och det andra är ett dåligt försvarsingripande i offensiv zon. Genom ett helt sjukt powerplay så går vi i kapp, till 2-2, efter två snabba mål av Tomas Kollar.

Därefter kändes det väldigt bra från Malmös sida, men så blev det - som så många gånger förr under säsongen - hönsgård i egen zon, och 3-2 var ett faktum efter videbedömning. Efter en sådan här seger skall man inte fokusera på domaren, så jag säger bara att uppfattningen jag fick var att han blåste innan pucken gick in i mål. Nu fick Örebro målet - och då det inte blir ett game-winning-goal låter jag resten vara osagt.

Powerplay var dock "grej of the day", och Tomas Kollar står än en gång rätt och 3-3 efter åtta minuter i tredje perioden. Kollar fick utdelning för sitt grymma jobb som han aldrig viker en tum ifrån. Han jobbar ständigt och jämt, och idag blir han belönad med tre mål, helt enkelt därför han står rätt, jobbar framför mål och kan slå in pucken, idag tre gånger.

Med fem och en halv minut kvar sätter Örebro fyran, och här kändes det verkligen som att loppet var kört. Här är jag högst tveksam till om Stefan Lassen, som jag inte tycker har varit bra överhuvudtaget, verkligen skall spela boxplay.

Hursomhelst, Malmö fick ett powerplay kort därefter, och Morten Green för snedstuds på en puck vid öppet mål, men det hoppar in, och ett enormt glädjevrål framför tvn - och på arenan - utbröt. 14 sekunder senare avgör Mr Magic - Linus Klasen - med ett vackert mål  och segern är ett faktum. Jag tycker att han har fått oförtjänt kritik. Visst, han har en hög lön, men han är affischpojke, och viktig för att locka andra spelare till klubben. Dessutom är han fantastiskt bra, trots att han kan se loj ut ibland.

Idag avgjorde faktorn: "hårt jobb". Även förstakedjespelarna tacklade och det var en fröjd att se. Det gäller att sätta respekt i motståndarna, och på så sätt få dem att tveka, bara en tiondels sekund, från att gå in i sarghörnet och hämta puck, så vinner man många andrapuckar. Mycket bra jobb! Nu gäller det att bygga vidare på det här.

Örebro har gått som tåget såhär långt i Hockeyallsvenskan. Något förvånande, men efter att ha behållet en stor del av laget från tidigare säsong/er, så har de i år tagit - smått otroliga - tolv raka segrar! Ett fruktansvärt ruskigt facit givetvis!

Sedan tidigare har Leksand rekordet i antalet raka segrar, fjorton stycken, och Örebro är alltså två matcher ifrån det. Jag vill inte att de kommer närmare. I kväll ska Malmö Redhawks slå Örebro.

Malmö behöver en genomgjuten insats i kväll. De har egentligen inte spelat fläckfritt en enda match denna säsongen, och jag känner att det verkligen behövs en hundraprocentig insats i dag.

Något jag personligen hade tyckt varit intressant att se, är om Tim Heed och Jean-Luc Grand Pierre hade spelat i samma backpar. När Malmö värvade JGLP var jag väldigt tveksam till vad han skulle tillföra, men han har presterat över förväntan. Faktum är att han är en av få backar som gör jobbet - går på kropp, tar tag i pucken och lägger ut den. Inget trams, utan han håller rent. Det är något Tim Heed inte har gjort, och nu när han spelar med Daniel Josefsson får den sistnämnde ta väldigt mycket defensivt ansvar, och jag känner att där finns även offensiva kvaliteter i honom, med hans skridskoåkning. Alltså skulle jag vilja sära på det paret, och köra JGLP-Heed i stället.

Detta skulle ge utrymme för att Josefsson spelar lite mer kreativt, plus att JGLP-Heed känns stabilare bakåt.

I övrigt hade jag velat se Robin Alvarez längre upp i hierarkin. Han har varit grym de senaste matcherna, och jobbat stenhårt. Skulle vilja se honom i stället för Robert Carlsson i förstafemman. Egentligen inte för att han inte gör jobbet - det gör han - men någonting måste hända i den kedjan, så att den kommer igång på allvar.

Var som vanligt svårt att hålla motivationen att skriva uppe under sommaren när det står ganska still kring hockeyn. Nu har säsongen dock rullat igång, de första månaderna har avverkats, jag har ett par veckor fram till en solsemester i Thailand och jag blev helt enkelt sugen på att sätta igång skrivandet än en gång.

Säsongen har alltså som sagt börjat, och det började egentligen riktigt bra. Trots att spelet inte riktigt har klaffat någon match (med få undantag) under säsongen, så fick man med sig bra resultat i början och slog både Rögle och Leksand på bortaplan. Efter det har det gått kämpigare, och vi hade ett par torsk på raken på bortaplan, innan vi igår tog våra första - och mycket välkomna! - poäng, på ett bra, alldeles för långt, tag.

Igår spelade vi jämnt mot Oskarshamn, och hade ledningen fram till knappa minuten kvar av matchen. Då dömer linjedomaren en mycket tveksam icing, IKO får således en avblåsning i offensiv zon, och forcerar i matchens slutsekunder in kvitteringen.

Spelare jag tycker har underpresterat såhär långt, är J.D Forrest, Stefan Lassen, Ivan Ciernik, och Miroslav Lazo. Samtliga av dessa hade jag stora förhoppningar om när serien började. Dessa förhoppningar/förväntningar har inte infriats.

Spelet har sett darrigt ut de senaste matcherna - i morgon finns det chans för upprättelse mot serieledaren, och tabellrymdfarkosten Örebro. De har imponerat enormt hittills och har bara vunnit och vunnit. Dags att ta oss tillbaka till topptrion nu - en resa som börjar i morgon!