Jag måste säga att jag trodde väldigt mycket på att Malmö skulle studsa upp ett par nivåer efter segern mot Örebro, och komma in i ett så kallat winning-streak. Så blev det inte alls, utan i stället sjönk vi tillbaka och kunde liknas vid det Malmö vi sett flera gånger tidigare den här säsongen.

Malmö åkte inte tillräckligt mycket skridskor, tacklades för lite och lyckades gång på gång att etsa sig fast i egen zon utan förmågan att ta sig ut därifrån. Samtidigt skall vi inte förminska Södertäljes insats i kväll - de var riktigt bra. Allting som Malmös spelare gjorde dåligt gjorde Södertäljes spelare bra. Det var fart, fläkt och energi.

De spelarna som än en gång är de enda som visar att de verkligen vill ta laget framåt är tvillingarna Westerholm. Det är dags att de på riktigt får chansen i en andra- eller förstafemma de kommande matcherna. För det kan inte se sämre ut än vad det redan gör.

Jag har hållit Hannu Toivonen delvis bakom ryggen och hävdat att det är en spelare vi bara måste ha igång. Jag börjar nu bli rädd för att han inte har en högre nivå att plocka in, och jag tycker egentligen att alla målen i kväll förutom Södertäljes andra (styrning), är tagbara i mer eller mindre mängd.

Borås borta på tisdag. Blir det inte tre poäng där vet jag inte vad jag gör. Västerås slår i dag Sundsvall med 7-2 borta, Sundsvall som vi förlorade på straffar mot. Hemma. Det känns mer och mer som att Malmö Redhawks anno 2011 är ett stabilt hockeyallsvenskt mittenlag. Rätta mig om jag har fel.