Än en gång spelade Malmö bra. Spelarna kämpade, slet och visade prov på offervilja ett par gånger när man täckte skott framför mål. Men det räcker inte. Förlorarmentaliteten lyser genom klubben så extremt tydligt att det bara gör mig illamående av frustration att skriva om det. Malmö leder med 2-0 med mindre än åtta minuter kvar. Malmö tappar det och förlorar straffläggningen.

Åtta minuter är mycket i hockey, och det är tillräckligt för att vad som helst kan hända. Men som sagt. Idag var Malmö riktigt bra och Södertälje hade inte haft mycket att säga till om. Innan Ivan Ciernik en minut efter 2-0-målet tar en idiotutvisning i offensiv zon som ger Södertälje en reducering med knappt fem minuter kvar. Med nio sekunder kvar - NIO!! - så kvitterar Södertälje.

Malmö borde ha gjort betydligt fler mål i kväll. Hade man gjort det hade problemet varit löst. Trots spelövertaget så lyckas dock inte spelarna sätta in den definitiva dödsstöten, och är det något som är signifikativt för ett förlorande lag utan självförtroende så är det just att tappa ledningar i slutet.

Hannu Toivonen var även idag riktigt bra i målet. Idag borde vi ha haft tre poäng och med lite tur hade vi haft lika många uppe i Örebro. Det hade varit sex poäng till i poängkolumnen och läget hade sett annorlunda ut. Vi lyckas hålla Södertälje bakom oss genom det poänget vi trots allt tar i matchen.

Malmö är i en svår situation nu. Det har visserligen sett bättre ut de senaste tre matcherna - det har det verkligen. Frågan är dock om vi inte redan nu är för långt bakom. Är det lönt att slänga iväg ett ex antal miljoner kronor till på spelarvärvningar - eller hålla inne dessa pengar till nästa säsong och satsa då igen i stället?

Tyvärr tror jag att denna säsongen är över. Spara pengarna.