Oskarshamn gick ut och tog tag i taktpinnen i kvällens match direkt från matchstart. Trots det fick Malmö Redhawks lite turligt gå upp till en 2-0-ledning. Denna lyckas man inte förvalta, utan resultatet skrivs till 6-3, och en rättvis seger för Oskarshamn är ett faktum.

 

Man blir grymt irriterad och besviken när man sitter och kollar. Utan att spela bra överhuvudtaget får man en tvåmålsledning. Den sumpar man. Trots frenetiskt anfallsspel och galet bra chanser från Oskarshamn så håller Axel Brage kvar Redhawks i matchen med magiska räddningar, och ger Malmö chansen att vinna matchen. Det sumpar man.

 

Just nu är det väldigt mycket motgång. Visserligen var Oskarshamn det bättre laget sett över hela matchen, men i den tredje perioden är det Redhawks som har pressen och går för en kvittering. Trots stort puckinnehav och en hel del chanser så får Oskarshamn ändå alldeles för enkelt freda sin kasse, och på sex skott i den sista perioden så gör man tre mål.

 

Ny match igen redan på fredag. Tio poäng upp till Oskarshamn nu. Playofftåget har redan börjat rulla - och Redhawks har inte ens packat väskan och kört till stationen. Än mindre löst biljett eller klivit på. Sista chansen kan vara på fredag.

Malmö Redhawks hade inför kvällen inte vunnit på hemmaplan på över en månad. Sådana sviter för egentligen inte förekomma överhuvudtaget i ett topplag, vilket man för tillfället inte heller är. Att besegra tabelljumbon Karlskrona, på just hemmaplan, inför ett tätt matchande som kommande vecka innebär - kan bli väldigt viktigt.

 

Jag var faktiskt ganska orolig inför kvällens match. Både under försäsongen i Stena Hockey Festival, i Olofström, och i seriens inledning så vann Karlskrona mot Redhawks - övertygande dessutom. Någon gång under introt ändrades dock den känslan, och mycket riktigt så tog man en mycket välbehövlig trepoängare.

 

Mitt tidigare konstaterande att Redhawks spelar bäst med lite vind i seglen stärktes även idag. Givetvis är det så för de flesta lag, att det är enklare att spela en match när man får en tidig ledning och lite flow - men det känns extra viktigt för årets lag där man har många unga spelare. Man fick 1-0 efter mindre än fem minuter spelade, och 2-0 med mindre än minuten kvar av första perioden. Jag hävdar att det var matchavgörande.

 

De senaste matcherna skall Mats Lusth ha fått större ansvar för lagets forwards. Det känns som att det är lite skillnader i anfallsspelet, man går mer direkt på mål och lägger fler puckar på mål. Idag syntes det också tydligt i skottstatistiken. Hela 40 skott avlossades.

 

Det hade dock kunnat sluta annorlunda. Efter Karlskronas reducering hade de en riktigt bra sekvens, och hade mycket väl kunnat få in en kvittering. Då fick Redhawks ett powerplay där man fick in 3-1 genom Magnus Häggström. Hade inte det målet kommit hade det, som sagt, kunnat sluta annorlunda.

 

Överlag gör man en bra försvarsinsats, och Pontus Sjögren är stabil som förstamålvakt. Man bjuder dock på ett par turnovers och pucktapp i farliga zoner på planen. Det är inte många gånger, men mot bättre och effektivare lag än Karlskrona så smäller det. Det har vi sett förr, bland annat mot Leksand. Det gäller att minimera tillfällena då detta händer ännu mer.

 

En av fyra matcher denna vecka spelade. Tre poäng av tre möjliga. Ytterligare nio poäng att spela om innan novemberuppehållet. Full pott är väl inte helt realistiskt, men tar vi fem till sju poäng till så kommer vi att klättra ännu mer i tabellen. Vilket måste vara ambitionen för att locka tillbaka publiken till Malmö Arena. För idag var Karlskronas klack faktiskt den som hördes mest.

Den femte raka hemmaförlusten är ett faktum. Ingen smickrande statistik alls. Tyvärr så tog det ungefär halva matchen igår innan Redhawks vaknade upp och insåg att man återigen höll på att bli överkörda framför sin egen publik. Då stod det redan 3-0 till bortalaget, och Redhawks försök att komma tillbaka in i matchen avvärjdes.

 

Visst, att komma tillbaka till 3-2 samt 4-3 är starkt - men eftersom Redhawks statistik hävdar att man enbart vunnit en match där man inte gjort första målet i matchen, så måste man vara väldigt försiktiga med att rasa igenom så totalt som man gjorde.

 

Pontus Sjögren har varit mänsklig på sistone. Och det är absolut inget märkvärdigt. Han skall inte behöva stoppa allt i varje match för att Redhawks skall kunna ta poäng. Det måste även finnas utrymme för målvakten att göra misstag - även om de har en tendens att bli avgörande. Kanske dags att ge Axel Brage två-tre matcher på rad?

 

Redhawks hade faktiskt kunnat gå upp till 3-3. Man fick ett gyllene läge när Mattias Persson revs ned i friläge, men Ludvig Rensfeldt gjorde ingen bra straff.

 

Det säger ännu inte så mycket att kolla på tabellen och tabellplacering. Givetvis vill man ligga så högt upp som möjligt, och vill man vara med i den absoluta toppen så måste man hänga med där från början. Vi får nog dock inse faktum och mobilisera oss för striden för topp sju.

 

Karlskrona hemma på måndag. Absolut ingen enkel match. Men allt annat än tre poäng får inte finnas på kartan.

 

Sedan totalhaveriet mot Leksand har det snackats en hel del om förändrat ansvar inom tränarkonstellationen, värvande av NHL-stjärnor och så vidare. Framförallt så skall Mats Lusth nu ha fått mer ansvar för forwardsen, och jag vet inte om det är inbildning från min sida eller inte, men jag tycker att jag såg lite rakare anfallsspel från Redhawks sida i kväll.

 

Redhawks gick i första perioden upp till en 2-0-ledning efter två mål i boxplay. Örebro lyckades dock komma tillbaka innan de första 20 minuterna var slut. Lite slappt, kan jag känna. Men å andra sidan så var Örebro trots allt det bättre laget, sett över hela perioden.

 

I andra gjorde R.J Anderson 3-2 i powerplay när han befann sig och täckte målvakten, och styrde in Ludvig Rensfeldts avslut från blå. Kvitteringen kom sex minuter senare när Axel Brage såg något passiv ut på ett avslut. Åtminstone gick han ned alldeles för tidigt på knä och kvitteringen kändes onödig. Brage gjorde dock riktigt bra ifrån sig och gjorde två riktigt snygga räddningar under matchen.

 

Som jag skrev så tyckte jag att anfallsspelet såg något bättre ut. Spelarna kom snabbare fram genom mittzon, och sökte sig mer rakt mot kassen än vad man gjort i tidigare matcher där jag tycker att man har sökt sig ut mot sarghörnen. Idag gick man rakt på mål, alternativt lade pucken mot keepern och jagade på returer. Precis så som modern hockey skall spelas.

 

Nichlas Jadeland, denna gåta. Förra året gjorde han 14 mål och 20 assist i Oskarshamnströjan. I år står han på 0 mål och 2 assist. Absolut inte godkänt för en sådan spelare. Möjligen fick han större utrymme i Oskarshamn, men i kväll brände han ytterligare ett jätteläge och agerade inte som en notorisk målskytt.

 

I den tredje perioden inledde Örebro klart bäst. Redhawks kom inte upp i det anfallsspel man hade i andra perioden och Örebro pressade på bra. Man kom dock upp bra mot slutet, och avgjorde 30 sekunder in i förlängningen. Fem poäng av sex möjliga borta mot Örebro under en säsong skall man absolut vara nöjd med.

 

Det är matcher grymt tätt nu. Nästa match är redan på torsdag. Vid såhär tätt matchande är det viktigt att komma in i positiva trender. Ett par torsk på rad, som Malmö haft nu på slutet, och man glider snabbt ifrån toppgängen. Lyckligtvis innebär det att ett par vinster på rad kan ge vind i seglen och mark i tabellen. Tar Redhawks tre poäng på torsdag mot Mora i arenan kan möjligen ett trendbrott vara på väg.

Malmö Redhawks inledde, som så ofta förr den här säsongen, riktigt bra i matchens första tio minuter. Som jag dock har påpekat tidigare så måste Redhawks få lite andrum och luft under vingarna för att fixa matchen. Idag inledde man riktigt bra, men efter tio minuter fick Leksand ett slumpmål, Philip Hersby styrde in pucken i egen kasse med skridskon, och därefter rasade allt.

 

Efter 0-6 mot Leksand så är det återigen effektiviteten som lyser med sin frånvaro för Redhawks. Robin Alvarez fick pucken fri i slottet, men gjorde inte mål - och när Leksand fick exakt samma läge så sitter den. Syftet är inte att hänga ut just Alvarez här, utan enbart att visa problematiken.

 

Offensiven har varit ett problem hela säsongen. Däremot har försvaret vacklat ordentlig på sistone. Fem insläppta i Södertälje, uppstuds och endast ett insläppt mot Troja/Ljungby, men tillbaka på ruta ett i kväll där hela sex kassar slinker in - utan att man gör ett enda. Det jag starkt ifrågasätter är varför Pontus Sjögren tvingas kvar i kassen för att genomlida hela matcherna. Både i Södertälje och i kväll var det så. Det är ju synd om människan att behöva stå uppemot två perioder när det redan är kört. Bättre att ge Axel Brage nyttig rutin då, samt ge laget en ny injektion.

 

Tillbaka till effektivitetsproblemen. Jag tror tyvärr inte att detta är något som kommer att släppa enbart genom hårt jobb. Det finns inga naturliga målskyttar i laget. Det är väl Mattias Persson och Nicklas Jadeland som har haft en hygglig målproduktion tidigare, men det är trots allt två-tre säsonger sedan. Annars är det mest hårdjobbare samt spelfördelare.

 

Förra året pratades det mycket om för många lyxlirare i laget, spelare som inte var villiga att göra smutsgörat. Det kan man absolut inte säga i år. Däremot så känns det inte som att det finns någon riktig sniper eller någon som kan fokusera på att enbart sätta pucken till kassen. Möjligen skulle en del av spelarna kunna bli det, men då krävs det nog att tränarna inte tvingar dem att ta lika stort defensivt ansvar.

 

Redhawks måste hursomhelst få igång målskyttet väldigt snart. Annars kan det faktiskt bli tal om streckstrid - nedåt. Även om det nog inte kommer att gå så långt.

Södertälje var inte bara ett eller två nummer för stora för Malmö Redhawks i eftermiddags. De krossade Malmö Redhawks fullständigt och vann med hela 1-5. Redhawks brast ordentligt i sitt försvarsspel och hade fortsatt monstruöst svårt att göra mål. Trots tre-fyra lägen där en Malmö-spelare kommer ensam mot målvakten, så lyckas man inte förvalta dem och göra mål.

 

Inte ens två minuter hade gått innan hemmalaget tog ledningen och gjorde 1-0. Det var dessutom i powerplay, efter att Magnus Häggström tagit en utvisning i offensiv zon. Målet var vackert med en crossice-passning och sedan lades pucken in.

 

Trots att de två, till vardags, NHL-spelande Matthew Read och Carl Hagelin tillsammans gjorde 1+4 poäng och var riktigt bra, så kan man inte förklara hela förlusten med att motståndarna hade NHL-spelare, och att man själv inte hade det. Idag anser jag inte Redhawks bjöd upp till kamp överhuvudtaget och gav sig inte själva chansen att vinna.

 

Att inte Pontus Sjögren byttes ut är för mig en gåta. Han kan absolut inte lastas för förlusten, men gjorde kanske inte sin bästa match, och det känns inte lönt att hålla honom kvar när det efter 30 minuter står 5-0. Då är det bättre att byta in Axel Brage och ge honom rutin, samtidigt som Sjögren hade kunnat få glömma det här och slippa stå hela matchen ut.

 

Efter elva matcher ligger laget på en mindre smickrande elfteplats. Tretton inspelade poäng på elva matcher ger ett poängsnitt om 1,18. För att nå en direktplats till Kvalserien brukar man snacka om ett snitt om 2 poäng per match. Kanske inte riktigt målet för detta laget, men bara som jämförelse. Samtidigt har man gjort minst antal mål i hela serien, sjutton mål färre än Oskarshamn som är bäst offensivt såhär långt.

 

Vill man vara med och kriga på allvar i år så gäller det att börja producera mål, och ta poäng. Detta var säsongens absolut sämsta insats, och många liknande insatser har man definitivt inte råd med.

Malmö Redhawks besegrade i fredags kväll Almtuna borta och tog tre poäng där. Jag väljer att inte analysera den matchen ytterligare än så.

 

I kväll mötte Redhawks BIK Karlskoga (av mig kallat Bofors) och åkte på en så kallad hedersam förlust, 3-5 efter sista målet i tom bur. Skall jag vara ärlig så är detta säsongens första hedersamma förlust, då man definitivt var värda poäng i kväll, vilket jag inte riktigt upplevt att Redhawks har varit de andra förlusterna.

 

Man förlorar alltså med 3-5 idag. Tre mål bör egentligen räcka för att vinna hemma. Men när man äntligen gör fler än två mål så släpper man givetvis också in fler. Typiskt. Matchen idag hade verkligen kunnat sluta hursomhelst. Redhawks har ett 2-0-överläge en bit in i andra perioden, och precis som Ulf Taavola uttryckte sig på presskonferensen, så anser jag att man där bör kunna spela lite mer rutinerat.

 

I stället fick Bofors igenom sin game plan till etthundra procent, då man fick Malmö-spelarna att göra dumma saker, fokusera på fel saker och ganska enkelt komma ikapp till 2-2. Man fick dock gå till pausvila inför sista perioden med en 3-2-ledning efter mål av Frederik Storm. Jag är faktiskt mycket imponerad av Storm såhär långt. Han är kvick på rören, har ett relativt bra skott och har bra dribblingar. Han kan nog bli en överraskning i år.

 

I den tredje perioden åkte Robin Alvarez ut för armbågstackling, vilket var mycket tveksamt dömt av domare Ulf Rådbjer. I det efterföljande powerplayet kvitterade Karlskoga och gjorde även 3-4 på en kontring. Efter det lyckades inte Redhawks mobilisera om styrkorna och hade egentligen inte en enda vass kvitteringsmöjlighet, utan i stället kom 3-5 i tom kasse. Släkten är värst, och Westerholm-bröderna gjorde tillsammans fyra poäng.

 

Grymt sur förlust, ja - men jag tycker trots allt att Redhawks står för en av säsongens bättre insatser och kan därför inte känna en oro som infann sig efter vissa förluster förra säsongen. Men det är klart att poängen måste börja trilla in för Malmö.